Pafos Aphrodite Festival

 
 
 
 
 
 
 
 
 Vid det uråldriga fortet i Pafos hamn, där Medelhavets sammetsmörka vågor kluckar in mot kajen, hålls en årlig operafestival i september månad. I år spelades Otello av Giuseppe Verdi och tänk, jag var där! Kvällen var magisk! När solen försvunnit i havet i ett sista gyllene skimmer svartnade himlen snabbt och stjärnorna stiger fram. Som frusen nordbo älskar jag de varma nätterna och jag fascineras av cikadornas entoniga sång.
 
När man som jag kommer från en småstad där klädseln inte är prio ett var det också ett nöje att se alla festklädda människor. Min syster pekade ut den ena kändisen efter den andra, allt från den vackert klädda kvinnan som var nyhetsankare på tv till den förre presidenten. Vi var tusen personer i publiken som beundrade scenen som liknade en stor borg och vi drog alla efter andan när kören tågade in. Jag var tvungen att räkna dem - 65 personer i kören och lika många i orkestern. Det var häftigt. Jag har aldrig tidigare varit på opera och till att börja med försökte jag lyssna på huvudpersonerna som sjöng på italienska och samtidigt läsa texten som fanns på stora skärmar. Den var på grekiska och engelska. Att dessutom försöka få ett grepp om handlingen var inte enkelt. Jag tycker om Shakespeare, tro inget annat, men ibland tycker jag att intrigen är ganska tunn. Efter andra akten bestämde jag mig för att enbart lyssna och strunta i text och handling och de två sista akterna njöt jag mycket mer av musiken.
 
Årets festival var den fjortonde i ordningen. Här är några smakprov från tidigare år. De kommer från festivalens hemsida och därifrån kommer även synopsisen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Handlingen i korthet:
 

SYNOPSIS OF THE OPERA


 

Act one
The people of Cyprus anxiously watch as a storm rages on the sea and the ship carrying Otello, the hero of the military expedition against Musulmen, desperately tries to make it into port. The storm settles, the ship anchors safely and the cheering Cypriots welcome the hero (Otello’s triumphant Esultate!). Only Ιago, the ensign, does not cheer with the others. Since Otello passed Ιago over and promoted Cassio to captain, Iago hates Otello and plots revenge. Iago encourages Cassio to court Otello’s wife Desdemona and urges him to drink (Iago’s brindisi Qua, ragazzi, del vino!). Cassio gets drunk and starts a quarrel with the former Cypriot governor Montano. Otello arrives and takes away Cassio’s recent promotion. Night descends and Otello and Desdemona recall their courtship under the starry skies (Otello and Desdemona’s duet Giá nella note densa…)

 

Act two
Iago suggests to Cassio to ask Desdemona to talk to her husband about his demotion. He hopes to make Otello jealous. His desire to destroy Otello is devilish, his creed an essence of malice and nihilism (Vanne!... la tua meta giá vedo…). With his cunning intrigue he succeeds in making Otello believe that Desdemona and Cassio are lovers. Moreover, Iago gets hold of Desdemona’s handkerchief, a gift from Otello.  Iago does so with help of his wife Emilia, Desdemona’s attendant, who is unaware of her husband’s plan. Otello’s jealousy is enflamed and Desdemona’s pleas on Cassio’s behalf only anger him more (Oral e per sempre addio). To fan the flames, Iago insinuates he once heard Cassio speak lovingly of Desdemona in his sleep (Era la note, Cassio dormia). And he produces the handkerchief that Desdemona allegedly gave to Cassio. Otello is desperate and professes revenge (Sangue! sangue! sangue!...
Si, pel ciel marmoreo giuro!)


Act three
Otello accuses his wife of infidelity. She unwittingly enrages him even more when she speaks up on Cassio’s behalf. Iago engages Cassio in a conversation and Otello listens from a hiding place. Iago manipulates the conversation to convince Otello of Desdemona’s guilt. Otello has no doubts anymore after he sees that Cassio really has Desdemona’s handkerchief. He does not know that Iago threw it through the window into the room a short while ago. Otello is in deep despair (Dio! Mi potevi scagliar tutti I mali della miseria, della vergogna…) At that point, an envoy arrives from Venice. The Doge calls Otello back to Venice and appoints Cassio to his position. Otello is enraged, insults his wife in front of the assembled court and collapses to the ground. The others leave the room in horror and Iago triumphs over Otello’s body.


Act four
In her chamber, Desdemona languishes over her husband’s behaviour and reminisces of time spent in her native town (Mia madre avveva una povera ancela innamorata …). She falls asleep after saying prayer (Ave Maria). Otello enters, accuses his wife of infidelity and strangles her. Alarmed by the noise, Emilia runs into the room and announces that Cassio killed Rodrigo. She reveals Iago’s intrigues and together with Cassio explains about Desdemona’s handkerchief. Iago escapes and Otello stabs himself over the dead body of his wife (Niun mi tema, se anco armato mi vede), dying over a final kiss (…un altro bacio…)


Kerstin
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0