Allhelgonahelg
Nyss hemkommen från en kvällspromenad på en underbart vacker kyrkogård med hundratals glimrande ljus tänker jag på hur mycket jag tycker om just Allhelgonahelgen. Det är en stilla, vacker och högtidlig helg som inbjuder till eftertanke. Tidigare idag har jag åkt runt till flera kyrkogårdar och tänt ljus och det känns märkligt hur många det nu börjar bli. Jag är mycket förtjust i november månad. Det är som om tiden lugnar sig en smula just nu. Innan julen kommer med sin prakt och hets ligger november där gråskimrande och lugn.
Den första november har alltid varit en högtidsdag för mig. Då fyllde min bästa barndomsvän år. Hon var en älskad granntant, sådär en sjuttio år äldre än mig. När man träder in i november tar man också steget in i vintern och sedan på andra sidan väntar våren. Just den känslan förmedlas i en dikt som jag tycker så mycket om, nämligen den mäktiga Vinterorgel av Erik Axel Karlfeldt. En favoritbok som också följer vintern till våren är Vinterns goda ting av Anna och Fanny Bergenström. Den börjar med ett äppelrecept och slutar med en bukett snödroppar. Boken innehåller fantastiska bilder, många bra recept och ett och annat pyssel. Vi gjorde en gång pepparkakshuset som beskrivs i boken. Hela familjen höll på i flera dagar och bakade och skar till delarna och resultatet blev fantastiskt. Det blev lika fint som på bilderna.Boken kom ut första gången år 1995 men den finns fortfarande att köpa.
Kerstin

Vinterorgel
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv, Allhelgonadag! Där slocknar sommarens hymn som ett skalv av klämtande slag. Sin mantel river den svarta sky, och lundarnas bleknade trasor fly, och natten mässar om allt som är dött, allt hö, allt kött. Det dagas ånyo, det klarnar så vitt, det blånar så vasst. Det växer en värld ur förgängelsens mitt, en vit och fast. I frostiga kvällar skönjs en arkad med pipor av silver i glittrande rad nu reser vintern sitt orgelhus ur mörker och grus. Nu höves ej lövens lösa lek, ej susande äng. För svag är den saviga bågen, för vek är blomstersträng. Men furan på höjd och granen i dal de ljuda alltjämt som en sträv principal: Cecilia stämmer sitt instrument till Guds advent. Nu ligger det stora tempeltun som en liljevret. Drag an registren, drag dov bordun, drag gäll trumpet. Stäm upp för din konung, du stämmornas mö! Han kommer på gången, den flingor beströ, och stilla ekar ett svävande svall från himmelens hall. Tungt trampar Eol, alltid beredd, sin flåsande bälg och håller väderkistan försedd från helg till helg. Där väntar nordan på nyårsny att stöta i smattrande horn av bly och östan att följa med herdesång de vises gång. Du höga orgverk, jag är en man i din menighet och samlar din mångfald, så gott jag kan, till enighet. Nu lär min ande din egen ton, den fulla klangen, den djupa ron, att jag må gå som på sabbatsfärd i min vintervärld. Från tidig skymning, då lamporna tänts i östligt kor och vintergatans valvsegel spänts av flammande flor, det susar ibland intill gryningens väkt, som stjärnornas lugna andedräkt, en enda ton, en glasigt klar och underbar. En fimbulnatt som i hedenhös med bävan jag hör, när svällaren öppnas och blästern går lös ur flöjtverk och rör. Det skallar basun som i håligt trä av knäckta ekar som sjunka på knä, och stämmor dansa i vild mixtur som rykande ur. Jag vill gå ut en violbrun kväll bland isig björk och höra den strykande violoncell som sväller mörk; och jag vill höra i fastlagskoral det växande visslet av salcional, den första vårliga eolin i morgonens vin - till dess Maria går skär av sol på skarens glans och fäster kring skogens mörka kjol en hasselfrans och säger: "Syster, det töar från kvist. Nu vila, du vita organist! Av musikanter ett brokigt band styr upp mot vårt land."

Juldikter
This will be a December
to remember...
Nu är det jul.
Den mörka vinternatten
kommer över skog och land.
Men detta är och förblir den
natten tomten kommer...
Granen som är täckt med pynt
står i rummet och lyser.
Linné
I år har jag varit snäll.
Inte fått mycket skäll.
Jag hoppas på många klappar
för min lampa står och glappar.
Julmorgon
Jag vaknar på morgonen trött som en ko.
Måste upp och öppna julklappar,
springer snabbt som en lo.
Det var någon före. Det var tomten.
Tomten sprang ut på tomten. Han dog.
Cause of death: Drunk reindeer
Jonte & Oskar
Tomten har skägg
och vi vill ha ägg.
granen är tänd
och jag är spänd.
Vintern är vit, glittrar och glimmar.
Tomtens skägg skimrar.
Dikt i Allhelgonatid
Den här tiden på året brukar jag plocka fram en av mina favoritdikter, Vinterorgel, av Erik Axel Karlfeldt. Den är mäktig och absolut värd att läsas långsamt och begrundande, gärna högt så man hör rytmen och de vackra, dramatiska orden. Det är värt att ta sig tid att slå upp både musiktermerna och de religiösa orden och fundera på Cecilia och Maria. Vinterorgel är en av Karlfeldts sena dikter. Den publicerades år 1927 i Hösthorn. Lyssna också när författaren själv läser några av sina dikter.

VINTERORGEL
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv, Allhelgonadag! Där slocknar sommarens hymn som ett skalv av klämtande slag. Sin mantel river den svarta sky, och lundarnas bleknade trasor fly, och natten mässar om allt som är dött, allt hö, allt kött. Det dagas ånyo, det klarnar så vitt, det blånar så vasst. Det växer en värld ur förgängelsens mitt, en vit och fast. I frostiga kvällar skönjs en arkad med pipor av silver i glittrande rad nu reser vintern sitt orgelhus ur mörker och grus. Nu höves ej lövens lösa lek, ej susande äng. För svag är den saviga bågen, för vek är blomstersträng. Men furan på höjd och granen i dal de ljuda alltjämt som en sträv principal: Cecilia stämmer sitt instrument till Guds advent. Nu ligger det stora tempeltun som en liljevret. Drag an registren, drag dov bordun, drag gäll trumpet. Stäm upp för din konung, du stämmornas mö! Han kommer på gången, den flingor beströ, och stilla ekar ett svävande svall från himmelens hall. Tungt trampar Eol, alltid beredd, sin flåsande bälg och håller väderkistan försedd från helg till helg. Där väntar nordan på nyårsny att stöta i smattrande horn av bly och östan att följa med herdesång de vises gång. Du höga orgverk, jag är en man i din menighet och samlar din mångfald, så gott jag kan, till enighet. Nu lär min ande din egen ton, den fulla klangen, den djupa ron, att jag må gå som på sabbatsfärd i min vintervärld. Från tidig skymning, då lamporna tänts i östligt kor och vintergatans valvsegel spänts av flammande flor, det susar ibland intill gryningens väkt, som stjärnornas lugna andedräkt, en enda ton, en glasigt klar och underbar. En fimbulnatt som i hedenhös med bävan jag hör, när svällaren öppnas och blästern går lös ur flöjtverk och rör. Det skallar basun som i håligt trä av knäckta ekar som sjunka på knä, och stämmor dansa i vild mixtur som rykande ur. Jag vill gå ut en violbrun kväll bland isig björk och höra den strykande violoncell som sväller mörk; och jag vill höra i fastlagskoral det växande visslet av salcional, den första vårliga eolin i morgonens vin - till dess Maria går skär av sol på skarens glans och fäster kring skogens mörka kjol en hasselfrans och säger: "Syster, det töar från kvist. Nu vila, du vita organist! Av musikanter ett brokigt band styr upp mot vårt land."
|
Planetmöte
Tänk, igår möttes Venus och Jupiter utanför mitt köksfönster! Lustigt att det skulle bli just där. Jag kom osökt att tänka på Bo Setterlinds dikt Karlavagnen.
Karlavagnen
Karlavagnen är mycket nära,
den står alldeles om hörnet,
jag undrar, vem som ställt den
där.
Kanske någon som känner sig hemma
här
och som tänker stanna.
tills dagen gryr.
Kerstin
Strålande Jul av Nadia 9E
Jul, strålande jul.
Snön faller långsamt
ner på husen.
I alla fönster
hänger stjärnor
Jul, strålande jul.
Vi ser på Kalle
och känner in julen.
Jul, strålande jul.
Julstämning
Julstämningen kryper sig på,
precis som en lårbensamputerad
som fallit ur permobilen kryper mot telefonen
för att ringa efter hjälp.
Julklappsångesten förpestar all lycka
som en gång fanns i våra kroppar.
Materialismen i sig hånler åt denna
fördärvade högtid.
Folk sitter och svettas framför brasan
och intalar sig själv att de hyllar Jesus
genom denna groteska handling.
Anonym
Christmas av Noha 9E
The snow is falling. It's Christmas.
It's dark but a star in the sky is shining.
A new year is coming.
A girl is writing a letter.
Dear Santa!
All I want is happiness this year.
Julen är underbar av Pontus 9E
Julen för med sig en speciell känsla.
En trevlig känsla, den för med sig värme och glädje.
Brasan går varm dygnet runt,
man hör vinden vina i skorstenen.
Snön faller och bildar ett vitt täcke över gården.
Julen är underbar.
Julstämning av Evelina 9B
Ljusen tindrar, stjärnorna tindrar. Det är stjärnklart ute.
Julen närmar sig, snön faller.
Det känns att kylan börjar komma, den sträcker sig
ljudlöst in i kroppen.
Julafton, Kalle Anka på tv, julmusiken i radion,
allt som vanligt, helt traditionsenligt.
Äntligen är julen här.
Julen av Gustav Fälling 9B
Ljusen tindrade stjärnklart på himlen
mörkret hade börja falla och snön var i luften.
Kylan började tränga sig på och det känns kusligt
i det ljudlösa mörkret.
En dag kvar till julafton och det är mysigt.
Julmusik på morgonen och Kalle Anka
traditionsenligt.
Julen är underbar.