Resultat i den internationella Pisa-undersökningen, där 15-åringar testas i matematik, naturkunskap och läsförståelse, är en katastrof. För tio år sedan hade vi tre länder före oss i läsförståelse. Nu har vi bara tre länder bakom oss.
Det är svårt att säga exakt vad det beror på, men en faktor som Skolverkets generaldirektör Anna Ekström lyfte fram, när undersökningen presenterades igår, är att svenska elever saknar aktivt stöd och lämnas för ensamma i sitt lärande.
Just det kan också appliceras på hela problematiken med att svenska elever läser allt mindre och därmed sämre. Alla ämnen vinner på att språkutvecklingen stärks, men det är fortfarande inte självklart att diskutera lässtrategier med till exempel NO- eller matematiklärare. Det är svensklärarna ensamma som ska lösa detta. Att språk är så mycket mer än något som bara existerar på svensklektionerna är inte den givna utgångspunkt det borde vara.
När det gäller skolans syn på läsning av skönlitteratur finns mycket att förbättra kring aktivt stöd. Tyvärr är en vanlig arbetsmetod att eleverna lånar var sin bok och läser enskilt. Sedan skriver alla en recension. Med de svaga elever vi har idag är det här ensamma arbetssättet knappast det bästa.
Förespråkar man en gemensam bok för alla elever och kontinuerliga diskussioner under tiden, för att stötta och bekräfta elever i läsningen, blir svaret ofta att skolan inte har råd att köpa in helklassuppsättningar.
En annan förklaring till den ensamma läsningen är säkert att det är svårt för lärarna att hinna med att läsa alla böcker. I en klass kanske man inte kan använda en gemensam bok utan behöver två–tre olika för att matcha olika läsnivåer. Skolbibliotek som är bemannade med utbildad personal skulle kunna hjälpa massor här.
Men oavsett hur bra skolan blir på att lära ut läsförståelse kommer det inte att räcka hela vägen. Sedan länge diskuteras hur man ska få unga killar att läsa. En viktig fråga blir då om män i Sverige verkligen behöver läsa så mycket idag? Det verkar ju gå bra ändå. De får jobb, klarar sig fint. Allt lästjat kanske mest är en kvinnlig konspiration för att tråka ut killarna? I skolan är det svensklärarna, ofta kvinnor, som tjatar om vikten av att läsa. Hemma är det mammorna. Vad gör papporna? Inte läser de. Att läsa är alltså något som enbart är viktigt i skolan, och då på ungefär tre lektioner i veckan.
Men om mer än var femte elev inte klarar minimikraven i läsförståelse är det lätt att se vilka följder det kommer att få för deras resultat i alla andra skolämnen och under resten av livet. Hur får man killarna att inse det?
Genom att föregå med gott exempel. Du som är man och vill att dina barn ska lyckas – lägg lite fritid på att inte bara skjutsa dem till träningar, utan plocka upp en bok också. Läs högt för dem, och läs själv så det syns. Vi måste komma bort från det rådande aldrig-tillståndet. ”Läser ni böcker? Nej, aldrig, fy fan.”
Både killar och tjejer har mycket att vinna på att kunna läsa och skriva bra. Tänk om både killar och tjejer kunde inse det.
