Dag ut och dag in med en dag i Dublin
Erik Andersson är en ny bekantskap för mig och jag blev glatt överraskad av hans bok Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Det är en mycket läsvärd liten bok där Erik Andersson med humor berättar om arbetet med att översätta James Joyces Ulysses men också om resor till Irland och annat smått och gott. Dagen som avses är den 16 juni 1904, den dagen som Ulysses utspelar sig. Jag tycker om språket och och de många associationerna som hela tiden dyker upp. Kontrasten mellan romanens tyngd och tankens lätthet i Anderssons bok roar mig.
Tänk att arbeta i fyra år med översättningen av en och samma bok! Men det är förstås inte vilken bok som helst. Många av kapitlen i Anderssons bok börjar på liknande sätt. Här är ett citat från sidan 19 som är nästan identisk med bokens inledning:
"Jag kommer in, hänger av mig, snörar upp kängorna, hämtar vattenkokaren, tar på sandalerna, går bort till pentry, spolar upp vatten, går tillbaka, tar av sandalerna, sätter på vattnet, mäter upp kaffepulver, tänder lysröret, undrar var mobilen blivit av, plockar fram cigaretterna, slår på datorn, sätter i usb-minnet, ser efter om det finns choklad."
Det ger mig en bild och förmedlar en känsla av hur rutinerna sett ut i översättarverkstaden. Undrar hur han tänkte, Erik, inför uppdraget? Utmaning naturligtvis, men kanske också som ett stort berg att ta sig över? Jag kan känna det som en utmaning bara att jag bestämt mig för att läsa Ulysses i sommar men att dessutom tänka sig att tolka den från ett språk till ett annat.
Erik Andersson ger många exempel på svårigheter, av olika slag, som han stött på. Han beskriver hur han småvisslande sätter igång. Då händer något: "Jaha.Jag översätter första sidan.Avstannande. Jag får en sjunkande känsla. Det är illavarslande när en översättare erfar en anglicism." Redan första ordet stately gav upphov till tveksamheter. Han tolkar det först som ett adverb men det visar sig att det har varit mycket ovanligt efter 1600-talet enligt Oxford English Dictionary. Det är inte ett adverb utan ett adjektiv.
Oavsett om man har för avsikt att läsa Ulysses eller ej kan jag varmt rekommendera denna bok!
Kerstin
DN Boklördag 16 juni 2012
Dagen Nyheter hade i lördags, den 16 juni, en artikel om James Joyce: "Bloomsday i Dublin. James Joyce var vanlighetens konnässör" skriven av Sara Danius. Jag försökte länka den hit men det gick dessvärre inte. Den finns dock att läsa på Pressdisplay.com
Kerstin
Om James Joyces Odysseus
Tågresan till Göteborg som normalt tar tre timmar tog plötsligt fem på grund av en nedfallen kontaktledning i Falköping. Det gjorde inte så mycket. Tåget stod stilla i Skövde och jag kunde börja min semester med att i lugn och ro läsa Olof Lagercrantz Om James Joyces Odysseus. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare. Det känns lite som med Faulkner att man först behöver läsa hela boken och sen börja om igen från början för att ha en chans att förstå något.
Att Ulysses utspelar sig en enda dag, den 16 juni 1904, visste jag redan, likaså att huvudpersonerna är Stephen Dedalus och Leopold Bloom samt dennes hustru Molly. Jag har haft mycket god hjälp av Olof Lagercrantz vid läsning av andra böcker, till exempel Conrads Mörkrets hjärta, men här börjar Lagercrantz med att säga att det är svårt, nästan ogörligt att ge läsaren en kortfattad redogörelse för handlingen i romanen. Han nämner den franske författaren och kritikern Larbaud som jämför Ulysses vid en nattlig stjärnhimmel. "Ju längre man stirrar upp i den desto fler stjärnor träder fram." Lagercrantz gör också en annan jämförelse. Han liknar de arton kapitlen vid arton tavlor upphängda i en stor sal där läsaren/åskådaren vandrar fram. Tavlorna/kapitlen hänger ihop men varje tavla är ett drama för sig.
Jag oroar mig för att jag kanske inte kommer ihåg tillräckligt mycket av Odysséen för att se sambanden. Lagercrantz berättar att Joyce hade gjort ett schema där paralleller mellan hans roman och Odysséen kunde ses och där de olika kapitlen fått homeriska namn. Molly är Penelope, Stephen Dedalus är Telemakos som söker sin far och Leopold Bloom är Odysseus. Lagercrantz säger dock att det inte är säkert att man som läsare finner minsta likhet mellan Odysséen och romanen. Hur ska detta gå?
Kerstin
16 juni - Bloomsday
Klockan är 00:05 den 16 juni. Det är Bloomsday, en utmärkt dag att påbörja mitt sommarprojekt nämligen att läsa James Joyce Ulysses i Erik Anderssons nyöversättning. Boken är vackert turkos och ser ut som den engelska förstautgåvan. Den är verkligen tjock. Jag börjar med att bläddra mot slutet och se där - ett efterord av Stephen Farran-Lee. Han berättar hur han en gång i tiden verkligen läste Ulysses (vilket inte så många har gjort?). Han läste 50 sidor per dag och med Olof Lagercranz Om James Joyces Odysseus som parallell läsning. Det låter som en plan, tycker jag. Så här börjar boken:
Buck Mulligan, ståtlig, småfet, trädde ut från trapphuset bärande en skål med lödder på vilken en spegel och en rakkniv låg i kors. En gul morgonrock lyftes lössläppt bakom honom i den milda morgonvinden. Han höll upp skålen och intonerade:
-Introibo ad altare Dei.
Kerstin
Ulysses
För många år sedan, sommaren innan jag skulle börja läsa litteraturvetenskap, hörde jag en man på tv säga att det egentligen bara finns två böcker man behöver läsa. Den ena var James Joyces Ulysses och den andra var Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Väldigt praktiskt, tyckte jag, och skyndade till biblioteket för att låna dem och komma väl förberedd till kursen. Väl där insåg jag att Ulysses är mycket tjock och har bitvis ytterligt försiktig, för att inte säga obefintlig, interpunktion. På spaning... var ju inte en bok utan sju!
Behöver jag säga att jag fortfarande inte har läst dem? När litteraturvetenskapen väl började och vi läste världslitteraturen i rasande tempo läste jag Penelopes stream of consciousness och jag minns den som obegriplig. Jag läste också Combray, första delen i första boken av På spaning efter den tid som flytt, i Gunnel Vallquists lovordade översättning. Den blev jag däremot fascinerad av och jag minns att jag tyckte att det var synd att jag inte läste den i tonåren för då hade jag nog blivit fångad av den.
Häromveckan fick jag i present av min syster Ulysses i prisad nyöversättning av Erik Andersson och den 4 mars 2012 skrev Lars Linder i DN så här:
Jovisst: den är lika blytung av antalet sidor som av finkulturell ryktbarhet, den mest olästa klassiker alla boksynta påstår sig ha läst. Men ge den en chans. Erik Anderssons sprakande nyöversättning har gjort Leopold Bloom till en krogpolare man gärna hänger med. Manisk, delirisk och självupptagen, men inte värre än, säg Jack Kerouacs eller Ulf Lundells hjältar - och betydligt roligare.
Kanske ändå att Ulysses ska bli mitt sommarprojekt? Jag bestämmer mig här och nu för att vika 16 juni till Joyce och gör ett försök att komma igång!
Kerstin
Behöver jag säga att jag fortfarande inte har läst dem? När litteraturvetenskapen väl började och vi läste världslitteraturen i rasande tempo läste jag Penelopes stream of consciousness och jag minns den som obegriplig. Jag läste också Combray, första delen i första boken av På spaning efter den tid som flytt, i Gunnel Vallquists lovordade översättning. Den blev jag däremot fascinerad av och jag minns att jag tyckte att det var synd att jag inte läste den i tonåren för då hade jag nog blivit fångad av den.
Häromveckan fick jag i present av min syster Ulysses i prisad nyöversättning av Erik Andersson och den 4 mars 2012 skrev Lars Linder i DN så här:
Jovisst: den är lika blytung av antalet sidor som av finkulturell ryktbarhet, den mest olästa klassiker alla boksynta påstår sig ha läst. Men ge den en chans. Erik Anderssons sprakande nyöversättning har gjort Leopold Bloom till en krogpolare man gärna hänger med. Manisk, delirisk och självupptagen, men inte värre än, säg Jack Kerouacs eller Ulf Lundells hjältar - och betydligt roligare.
Kanske ändå att Ulysses ska bli mitt sommarprojekt? Jag bestämmer mig här och nu för att vika 16 juni till Joyce och gör ett försök att komma igång!
Kerstin
