bookish

Det är vinter och kallt. Den lilla flickan som heter Greta sitter med sin lilla syster Alma och trycker framför brasan. Den lilla elden som finns kvar.

- Ut och hämta ved! skriker Gretas pappa. Flickan tar på sig den lilla tunna jackan och sina tunna små skor. Hon vågar inte säga ifrån. Hon vet att hennes pappa slår henne. Hon öppnar dörren. En kall hård vind slår mot hennes ansikte. Hon slänger snabbt igen dörren. Hon känner ett hårt slag mot ryggen.

- Ut nu! Det var hennes pappa. Den lilla flickan öppnar dörren och går ut. Hon går med små steg mot den lilla boden. Hon hämtar yxan och går mot skogen. Den lilla flickan vänder sig om. Hon ser på det lilla trähuset som hon bor i. Den lilla flickans mamma står i fönstret och vinkar olyckligt mot henne. Flickan fortsätter in i skogen. Det är mörk och kallt. Hennes smala ben sjunker ner i den kalla snön. Hon pulsar sig fram. Vid den gamla eken är det små björkar som hon börjar hugga av. Hon tar kvistarna och fortsätter in i skogen.

- Greta! Greta! Det är en mörk hård röst som hörs genom skogen. Greta tittar sig omkring. Hon såg något skymta mellan träden. Den här kvällen lyser månen starkt och klart.

- Greta kom!

Nu ser hon. Det är ett stort fult troll som står framför henne.

Nej! LÅT MIG VARA! skriker Greta. Hon slänger yxan på marken och springer.

-         Greta vänta, säger trollet med en grov röst. Men Greta lyssnar inte. Hon bara springer. Hon pulsar sig fram och ramlar. Hon slår i huvudet och svimmar. Efter ett tag vaknar hon. Hon öppnar ögonen försiktigt. Hon ligger på en sten täckt av granris. Det såg ut som en säng. Hon sätter sig upp. Hon låg i en stor hydda gjord av stenar, lera och grenar. Det finns flera "sten sängar" i rummet. En stor och två små. Hon lägger sig ner igen.

-         Det är nog bara en dröm, säger Greta högt för sig själv. Hon öppnar ögonen försiktigt igen. Nu är nog allt borta tänker hon. Men när hon öppnar ögonen står det fyra troll runt henne.

-         Hejsan Greta! säger det Stora trollet. Greta ser förskräckt på trollet och försöker resa sig upp. Men trollet lägger ner henne igen.

-         Ta det lugnt. Vi vill inget illa, säger det stora trollet. Det här är mina två barn. Det stora trollet pekar på de små trollbarnen.

-         Jag heter Ella! säger det ena trollet.

-         Jag heter Oskar, säger det andar trollet.

-         Jag heter Greta, säger Greta och ler. Oskar och Ella ler tillbaka.

-         Jag har ju glömt och presentera mig! säger det stora trollet. Jag heter Trygve, och det här är min fru Lisa.

-         Vill du ha mat? frågar Lisa. Du ser lite mager ut. Greta tittade på sin lilla smala kropp. Jo, visst var hon smal. Hemma i den lilla trästugan började Alma undra vart Greta tagit vägen.

-         Pappa! Pappa! varför kommer inte Greta hem? frågade Alma.

-         Hon är väl seg som vanligt! säger pappan och skrattade. Alma går ut i köket till mamma.

-         Mamma, varför kommer inte Greta? frågar Alma med lite darr i rösten.

-         Jag vet inte, säger Mamma, och tittar sorgset ut genom fönstret. Hon kommer, hon kommer, säger hon tröstande.

I trollhyddan så börjar Greta bli vän med trollbarnen Oskar och Ella.

-         Var bor du lilla barn? frågar Lisa.

-         Jag bor i ett litet trähus i skogen, säger Greta. Jag skulle bara ut och hämta ved.

-         I den tunna jackan och inga skor? säger Lisa förvånat.

-         Pappa tvingade ut mig! Om jag inte gör som han säger så slår han mig.

Greta börjar gråta.

-         Vad har hänt? Undrar Lisa. Berätta nu.

-         Jag saknar min syster och min mamma.

Lisa blev tyst. Hon går ut ur rummet och viskar i Trygves öra. Trygve nickar och ler.

-         Greta, kommer du ett tag? säger Trygve.

-         Okej, säger Greta.

Dom går in i ett rum. Trygve öppnar dörren. Rummet är mörk och det finns inga fönster eller lampor. Han stänger dörren efter sig och går mot en låda. Han öppnar lådan och tar fram en pinne.

-         Det här lilla Greta, är en trollstav! säger Trygve. Vad heter din mamma nu igen?

-         Hon heter bara Mamma, säger Greta.

-         Din syster då?

-         Hon heter Alma, säger Greta. Kan du få hit henne?

-         Vänta lite. Han börjar vifta med trollstaven och säger: Jag är ett troll, ett troll med en trollstav. Trolla upp trolla ner, jag ska trolla hit några fler. En syster och en mamma, kommer hit med det samma. "Poff", så stod Gretas mamma och syster framför henne.

-         Åh gumman! säger Gretas mamma.

-         Greta! Å vad jag har saknat dej! säger Alma.

Greta slänger sig i armarna på sin mamma och syster.

Greta och hennes mamma och syster levde lyckliga med trollen i alla sina dagar. Gretas pappa lever ensam kvar i det gamla trähuset.

Snipp snapp snut, så var sagan slut!

Av Sanna Kindström 2011-12-20

    Det var en gång en pojke som hade tråkigt och inte visste vad han skulle göra. Han tänkte och klurade. Till slut så bestämde han att han skulle gå ut i skogen en stund. När han kom till grinden så kastade han en kotte mot ett träd men han missade och träffade i ett grävlingsgryt. Han gick fram för att kolla ner. Helt plötsligt kom det en liten dvärg och hängde sig i benet på honom och drog ner honom i det lilla grytet.

Men i det lilla grytet var det mycket större än man kunde tro. Den andra dvärgen kände doften av människa. De ville döda och äta upp honom. Den elakaste dvärgen sa att nu skulle det smaka bra med lite människostek. Och just då så kom den lilla dvärgen Skifs med pojken
- Haha!! Bra tajming Skifs jag börjar bli hungrig.

- Den här pojken ska inte ätas, sa Skifs. Han ska snart gå jag tog fel han är ju bara en pojke.

- Jaha men vi måste ju äta något svarade den andra dvärgen. Dvärgarna tittade på varandra och tänkte: Om han kan fixa mat till oss så får han gå annars så äter vi honom.

Okej… sa pojken jag fixar mat. Och så fick pojken gå. Han gick hem till sin morfar som bodde i skogen. Han berättade allt för morfar om dvärgarna och maten. Morfadern trodde honom. Han fixade mat och följde med honom till dvärgarna och gav dem maten.

- Tack, tack sa dvärgarna men kom inte tillbaka och det gjorde han inte!
Snipp snapp snut och så var sagan slut!!!


Mathias Malm 7e

Det var en gång en liten flicka som hette Alma. Hon bodde i en liten by i Småland. Hon bodde med sin mamma och pappa i ett stort hus vid sjön. Men flickan kände sig ensam. Det hon önskade sig allra mest var en talande docka. En dag när flickan var på väg till skolan gick hon förbi tant Stinas dockaffär. Alma hade många dockor men inte en talande. Alma sa lite tyst till sig själv.

-         Varför finns det inga talande dockor?

Då hörde hon en liten ljus röst bakom sig.

-         Här är jag! Jag är bakom dig!

Alma vände sig om men där var det ju ingen. Alma vände sig tillbaka mot skyltfönstret. Då hörde hon det igen.

-         Här är jag! Jag är bakom dig!

   Alma vände sig om igen och nu såg hon en liten docka som stod bakom henne. Hon hade långt ljust hår och blåa ögon. Precis en sån hade hon hemma men den här hade ett guldigt litet hjärta runt halsen. Alma böjde sig ner och tog upp dockan.

Dockan hade blå fluffig klänning med små rosa rosor på. Alma lade ner dockan i sin skolväska. När hon kom hem från skolan vågade hon ta fram dockan. Hon frågade var hon kom ifrån.

-         Jag är från docklandet, sa den lilla dockan.

Alma såg fundersam ut. Hon hade alltid drömt om att få en talande docka. Dockan sträckte fram en liten ask till Alma. Alma tog i mot asken. Hon öppnade den och där låg en liten röd pärla.

-         Ta den och lägg den i handen, sa den lilla dockan.

När Alma la den i handen så blev det ljust och hon kände plötsligt gräs under fötterna. Alma fattade inte vad som hände. Hon stod på en stor gräsmatta med massa små söta hus. Dockan stod framför henne och sa

-         Nu är du i docklandet! Nu ska du få välja en talande docka.

-         Men jag vill ju ha dig som docka, sa Alma.

-         Det går inte för jag är den dockan här i landet som fixar så att barnen får sina talande dockor, men jag kan göra ett undantag och följa med dig hem.

-         Åååå, kom så åker vi hem!!  

 

Hanna Martinsson 7e 

Det var en varm sommarnatt, en brunögd flicka sprang barfota i skogen. Hennes vita nattlinne lös i dunklet. Det bruna långa håret svepte efter henne, en dans med den svala sommarbrisen. På lätta fötter rusade hon fram, kryssade mellan träden. Tårarna rann längs hennes rosenröda kinder. ”Mamma, kom tillbaka!” viskade hon mellan snyftningarna. Samma natt, bara några timmar tidigare hade flickans mamma avlidit. Flickan, som hette Evangeline, hade inte stått ut. Hon orkade inte stanna hos sin moster. Hennes mamma hade varit Evangelines allt. Ingen och inget kunde ersätta henne. Plötsligt snubblade Evangeline till. En trädrot hade varit i hennes väg och hon föll handlöst till marken. Hon bet ihop, reste sig och sprang vidare. Och där var den! Sjön som hon hade funnit många år tidigare. Strandkanten var orörd, endast djuren kände till den lilla, men djupa sjön. Evangeline kallade den för Regnbågssjön. Första gången Evangeline hade sett sjön hade det varit en stor regnbåge över den, som ett valv till himlen. Evangeline tog ett steg ur i sjön, fortfarande gråtandes. ”Jag ska till dig mamma, jag kommer snart!” snyftade hon. Plötsligt plaskade det till i vattnet och framför henne stod en vit enhörning med man och svans i regnbågens alla färger framför henne. ”Kom hit!” ropade enhörningen och vandrade ut i vattnet. ”Vänta!” ropade Evangeline. Plötsligt försvann sanden under henne och hon sjönk allt längre ner. ”Hjälp. Hjälp! Jag kan inte simma!” skrek Evangeline samtidigt som hon fäktade med armarna. Vattnet var förvånansvärt kallt och alla hennes krafter tog slut. Plötsligt satt flickan på enhörningens rygg. Den sköt upp i luften och flög upp över regnbågen, in bland molnen. Samtidigt som Evangelines själ flög till himlen på enhörningen så låg hennes kropp på bottnen av Regnbågssjön.

Linn Almer Svensson 7e

Det var en gång en pojke som var jätte-jätte-jätteliten. Han hette Peter Uggla. Peters familj hade inte så gott om pengar och därför så kunde tyvärr inte hela familjen få så mycket mat som de behövde. Varje dag fick Peter och hans äldre bröder gå ut och leta efter mat i de olika butikerna som fanns i den lilla byn som de bodde i, eller så tog de med sig pilbågen ut i skogen och jagade. Men Peters bröder tyckte att han var för liten för att jaga i skogen. En dag när Peter gick ut i byn för att stjäla så fick han tag på en korv och en brödbit. Han var jättestolt över sig själv och sprang hem för att visa sin mamma. Men när han kom hem så var hans bröder redan hemma och de hade lyckats skjuta ett rådjur. Mamman blev jätteglad över rådjuret och brydde sig inte om det som Peter hade fått tag på. Peter blev besviken och ledsen, så han sa för sig själv:

-         Jag ska också ut och jaga. I natt när alla sover.

Klockan var nu fem minuter över ett på natten och hans bröder hade precis somnat. Peter smög upp och tog på sig kläderna, tog sin äldsta brors båge och några pilar och gick ut. Efter att ha smugit runt i skogen ett tag så såg han något stort och hårigt som lufsade fram.

-         Den ska jag skjuta så blir mamma jätteglad, tänkte han för sig själv.

Han tog upp en pil och spände bågen. Han siktade in på djuret och avlossade pilen. Men Peter hade ju bara skjutit på träd hemma förut och var inte så bra på att sikta. Pilen snuddade bara ena benet på djuret! I mörkret hade inte Peter lyckats att se vad det var för djur men det upptäckte han snart. Mot honom kom en rasande björn i full fart! Peter blev jätterädd och spände en pil till, han avlossade och träffade men det blev ingen större skada och björnen blev bara ännu argare. Peter tänkte att det var ute med honom. Han blundade när björnen hoppade mot honom för att döda honom, men då plötsligt hände det något fantastiskt! Björnen blev som stelfrusen och stannade i luften! Peter öppnade ögonen och såg björnens vassa tänder bara några centimeter ifrån sitt ansikte. Han backade och björnen föll rakt i marken. Den vände och sprang iväg. Peter undrade vad som hade hänt. Men då kände han en hand på sin axel. Han vände sig om. Bakom honom stod en liten tomte på en stubbe för att nå upp till axeln. Tomten kunde inte ha varit mer en trettio centimeter hög!

-         Vem är du? undrade Peter.

-         Jag heter Vilkas och jag är en tomte.

-         Tomte?

-         Ja, jag är en blandning mellan en dvärg och en människa.

-         Var det du som gjorde det där med björnen? 

-         Ja, svarade Vilkas.

-         Vad gjorde du? frågade Peter.

-         Det är en annan historia, svarade tomten

-         Men varför är du helt ensam ute i skogen så här sent? sa tomten.

Peter berättade allt och Vilkas blev helt häpen.

-         Har ni inte ens råd med mat!? undrade Vilkas.

-         Nej, svarade Peter.

-         Det kanske jag kan hjälpa med, sa Tomten.

-         KAN DU!?

-         Ja.

-         Hur då?

-         Du har väl hört alla sagor om att troll är så rika?

-         Ja, svara Peter.

-         Jag råkar veta var några troll bor, sa tomten.

-         Gör du?

-         Japp, men de är väldigt elaka, vi går inte dit!            

Efter att ha blivit övertalad i ca 30 min så gick Vilkas med på att hjälpa Peter att stjäla från trollen. Vilkas berättade att trollens grotta låg ungefär en mil bort. Så de började gå. Och de gick och gick och gick. Till slut kom de fram till en liten grotta.

-         Är det här? undrade Peter.

-         Ja, så vi får vara väldigt tysta.

De smög in i grottan och där satt de, de fula stora trollen. Tre troll, räknade Peter till. Vilkas tyckte att de skulle distrahera trollen så de bara kunde gå in och ta guldet. Peter höll med. Tomten tog upp en sten och slängde ut den ur grottan, rakt in i ett träd. Det small ganska högt och trollet som satt i mitten sa till de andra två:

-         Gå och kolla vad det var.

De två trollen gick ut, men det största trollet satt kvar.

-         Varför går inte han? undrade Peter.

-         Det är det fula trollet Fritzl, han är för smart för det. Han anar att det är någon som luras.

-         Hur ska vi göra nu?

Vilkas kom på en plan. Han sprang fram och började dansa framför Fritzl! Fritzl försökte fånga honom och då passade Peter på. Han sprang fram och tog en ganska stor sten och kastade den mot stora fula trollet. Fritzl stupade rakt i marken! Peter tömde trollets fickor medan Vilkas tog allt guld ur skattkistorna. De andra två trollen kom tillbaka och Peter och Vilkas gömde sig.

-         Vad har hänt!? ropade det första trollet.

-         Jag vet inte, sa det andra.

-         Fort, sa Peter. Gör så som du gjorde mot björnen!

-         Okej, sa Vilkas

Och just då hörde de trollen säga,

-         DÄR ÄR NÅGRA, VI TAR DEM!!

-         Nu! skrek Peter och trollen blev helt stilla.

-         Kom nu! sa Vilkas och de sprang ut.

Vilkas visade vägen hem till Peter och när de kom hem så satt Peters mamma vid köksbordet och grät.

-         Vad är det mamma? Sa Peter.

-         Peter är det du!? ropade hans mamma. Och var har du varit?

-         Jag har varit ute och jagat och kolla vad jag fick!

De slängde ut allt guld på bordet och mamman blev så glad. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Slut

 Olle Lindheden 7e

Det var en gång en get som bodde på en gård ute på landet.

En dag kom en dvärg. Geten blev rädd för Dvärgen. Så geten stångade till honom.  Dvärgen blev arg och trollade bort hans getskägg.

Geten märkte inget men alla andra gjorde det. När han går förbi så hörde han att alla skrattade. Så han gick och kollade sig i spegeln och såg att han inte hade något getskägg. Om han inte hade sitt skägg så ville han inte vara kvar på gården. Han sprang ut i skogen. Han gick och gick och gick. Sen krockade han med ett träd. Han kollade upp i trädet och såg massor av getskägg. Han tog ett skägg och sprang tillbaka till gården.

När han kom hem tyckte alla att hans nya skägg var fint. Så han var tillbaka. Ingen skrattade och han var glad.         SLUT

Det var en gång en pojke som hette Sigrid.

Han stod alltid mitt i trafiken. Men en gång blev han påkörd av en terrorist som tänkte råna godisbutiken.

- Din rumpnisse, du kan ju inte köra på mig när jag står mitt i trafiken, sa Sigrid.

- Det kan jag väl, du var ju i vägen, sa terroristen.

Då sa Sigrid:

- Jag nyper dig i armen om du inte säger förlåt!

Då blev terroristen jätterädd, tog bilen under armen och sprang därifrån det snabbaste han kunde.

- He, sa Sigrid, vilken fegis han var.

Sen gick Sigrid hem och lekte med sina dockor i sitt gamla träskjul.

- NEJ! Var är Trollet? skrek Sigrid

Trollet var borta. Var kunde det vara?

Sigrid satt och grät länge, flera minuter faktiskt.

Trollet var hans bästa vän och nu var han borta.

När Sigrid skulle gå och lägga sig hade han gråten i halsen. Han kände något hårt under kudden och där låg Trollet! Sigrid hoppade runt i rummet av glädje.

Trollet var funnet.

Sigrid och Trollet levde sedan lyckligt i alla sina dagar.

Av: Ludwig Carlsson 7e

Nu vet vi en hel del om sagor av olika slag. Emmanuel har berättat fakta om genren och läst både folksagor och konstsagor och en och annan fabel för oss. Här kommer fler smakprov på våra sagor.
Kerstin

DET var en gång en höna som inte litade på sin vän gåsen så hon beslöt sig för att testa honom.

Och hon visste precis hur hon skulle göra: Hon skulle berätta en falsk hemlighet. Så en dag när hon träffade gåsen sa hon:

–        Det här får du inte berätta för någon men… och så böjde hönan sig fram och viskade något i gåsens öra.

 Oj oj oj, tänkte gåsen. Vilken grej! Det här måste bara geten få veta. Men jag fick ju inte säga det till någon.

 Äh jag säger det bara till geten och han kommer inte att säga det till någon. Så nästa gång gåsen träffade geten sa han:

–   Det här får du inte berätta för någon men du skulle bara veta vad hönan sa…

 Så berättade gåsen vad hönan sagt. Nej men hjälp! Tänkte geten. Jag vet att jag inte fick säga till någon men det här måste bara kon få veta.  Så när geten träffade kon så sa han:

–  Säg det inte till någon men… och geten berättade vad gåsen sagt att hönan sagt.

–  Jösses, brölade kon. Är det sant?

–  Så sant som det är sagt, svarade geten. Då lunkade kon i väg till hönan.

–  Att du kunde göra så! brölade hon.

–  Göra vadå? sa hönan med spelad oskuld.

–  Åh, du vet precis vad jag menar, sa kon och så berättade hon vad geten sagt att gåsen sagt att hönan sagt.

–  Men det är inte sant, svarade hönan.

–  Varför sa du så då? frågade kon.

–  För att se om jag kan lita på er vilket jag tydligen inte kan.

SENSMORAL: Det som två vet är ingen hemlighet, det som tre vet är en verklighet och det som fyra vet är en allmänhet.

OCH: Det du inte vill att någon ska veta ska du inte heller berätta för någon.

 Linn Spjut 7e

Det var en gång två killar i 11-års åldern som hade varit på disco sent på kvällen. När de skulle gå hem så gick dom förbi ett hus de tyckte var läskigt och ingen hade varit där på åratal. De hade hört massa historier om huset. En historia dom hade hört handlar om en man som gick in i huset men aldrig kom ut. Pojkarna sa till varandra att de skulle gå in i huset och så gjorde de det. När de öppnade dörren in till huset så såg de en lång svart korridor framför sig och en stor trappa lite längre fram i korridoren. De gick upp för trappan och kom till ytterligare en korridor som leder till en massa rum. Så de gick in i ett av rummen och där blev dom uppätna av ett monster och de kom inte heller ut från huset.

   slut!!!!!

Andreas Pettersson 7e

Roland McDonald är en uteliggare. Inte alls som sin bror Ronald McDonald som är känd. Roland är avundsjuk på Ronald för att han är känd och rik, medan Roland bara är en fattig uteliggare. Så Roland kommer på en plan: Jag ska råna McDonalds! Han tar med sig en stor kasse och ett hagelgevär: Nu ska jag råna McDonalds.

 Han går över gatan på väg till McDonalds, men halvvägs blir han påkörd av en lastbil. Han skriker i smärta. Ambulansen kommer och tar honom till sjukhuset där de berättar att han har brutit sina ben och behöver gipsa dem och att han hade tur som överlevde.


Sex veckor senare kommer han tillbaka till sjukhuset. Doktorn säger att han kan ta av gipset, Roland tar av gipset, och börjar springa. Han kan springa utan problem!

 Han är nu fast bestämd att råna McDonalds. Men den här gången tar han med sig en kniv istället för ett hagelgevär. Men på vägen till McDonalds blir han rånad av en man med en pistol. Roland sätter sig på gatan och börjar gråta: Varför kan inte jag vara bra på nånting? Vad har jag gjort med mitt liv?

 Han tittar upp och ser, ingen mindre än Ronald McDonald!

-          Det är inte ditt fel, det är mitt. Du har bara stått och sett mig få berömmelse, medan du inte fick något. Men det är inte bra att försöka råna folk, för att det slutar aldrig bra!

- Okej, sa Roland. Men hur ska jag göra? Jag har inga pengar och inget hem, ingenting!
Då kommer Ronald på en idé. Jag kan betala för hus och jag kan fixa ett jobb åt dig på McDonalds.

 Det låter bra, sa Roland. Och de levde rika i alla sina dagar. Slut.

Oskar Andersson 7e

Vid juletid♥

Det var en mörk vinterkväll i den lilla staden, en kall vindpust stryker dom kalla och rödblommiga kinderna, och dom få människorna på gatan försöker hitta ett litet ljus eller värme.

Hos familjen Karlen är det uppdukat på dom långa borden med allt man kan tänka sig en kylig dag som denna. Doften är ljuvlig och man känner den goda julkänslan.

Nu väntar dom bara på att alla sina vänner ska komma och slå sig ner.

Nu över till Pyret som är det yngsta barnet i familjen som försöker sätta på julstjärnan högt uppe på den tjocka vackra granen. Mamman i familjen håller på att slå in dom allra sista julklapparna som sen ska ligga under den gröna jul granen. Utomhus på dom isiga gatorna går lilla Bullen släpande på en liten leksaksvagn. Bullen har ingen familj men är världens snällaste.

Pyret älskar Bullen så när ingen ser smyger Pyret ut med lite varm mat i en tunn pappersservett.

Sen går Pyret ner mot ån och sätter sig vid åkanten.

På det tidigare varma vattnet låg ett tjockt lager med is.

När Pyret suttit vid åkanten en stund får hon plötsligt syn på en liten flicka men långt lockigt hår.

Pyret tar sakta ner foten på den hala isen.

Men just i det ögonblicket spricker isen och hon faller ner i det iskalla vattnet.

Pyret kan inte kommer upp och hon känner att allt blir lugnt och sen blir allt svart.

Men helt plötsligt vaknar hon till och det är varmt hon hör fåglarna sjunga.

Hon öppnar sakta upp ögonen och går upp från åkanten.

Hon tror inte sina ögon allt är varmt och skönt igen.

Hon springer mot sitt hus och ser sin mamma och pappa på köksgolvet med en liten bäbis.

Hon förstod då att hon var tillbaka i tiden.

Hon vände sig om och ser en liten dvärg säga hej och kastar en påse med sand på mig.

Men helt plötsligt vaknar hon till av att lilla Bullen drar upp Pyret ur det iskalla vattnet.

Hon sitter länge vid åkanten och kollar på den andra sidan där ett tjockt lager med dimma lagt sig och hon ser den lilla flickan vända.

Pyret gick sakta hemåt och tittade ut genom det immiga fönstret och säger vem är du flicka vem är du?

MERRY CHRISTMAS

Det var en gång en katt som hette Svante. Han gillade att klättra i träd.

En dag sa hans kompis Tusse att Svante skulle försöka klättra upp i stadens högsta torn.

-         Är inte det farligt? undrade Svante.

-         Jag slår vad om att du vågar, sa Tusse.

-         Klart jag gör, sa Svante och antog utmaningen.

Han började klättra, klättra och klättra.

Nu var han halva vägen upp. Han tappar greppet och faller!

Som tur var greppar han tag i en fönsterkarm, sätter sig på den och vilar upp nya krafter.

Han klättrade, klättrade och klättrade. Till slut var han uppe.

Han kände sig stolt över sig själv, klättrade ner till Tusse som såg så häpen ut och sa:

-         Bara man vill och försöker, kan man klara vad som helst.

Jonathan Ahderinne 7e

Det var en gång en guldfisk som hette Claus. Han var en norsk spion. Han hade flyttat in hos kungen för att ta reda på hur deras mjölk blev så god.

Men en dag när kungen fikade i sitt fikarum så hade Claus försökt att rymma. Han hade misslyckats men hade ändå blött ner överallt. Då gick kungen och fikade i biblioteket.

Då tog claus chansen! Han hoppade ur skålen och kravlade mot köket.

Då kom kungens katt Råland. Råland såg Claus och började jaga honom. Claus tog en trälåda, slog katten medvetslös och postade den till Al-asad. Kungen hörde smällen och gick till köket. Claus gömde sej i mjölkpaketet Kungen märkte det och tänkte steka honom. Då kom Al-Asad och däckade kungen med en stekpanna. Sen körde dem iväg på kungens motorsoffa. Men de hade kungens vakthundar hack i häl. Men till slut hann dom åka igenom muren och ut på motorvägen. En av  kungens vakter följde fortfarande efter dem i en bil. Men en av Al-Asads närmaste vänner Kapten Makmu, kom till deras räddning i en gigantisk helikopter!

Sen levde dem i en magisk grotta i underjorden resten av deras rika liv.

Max Sjöstedt 7e