Så skimrande var aldrig havet...
...och så skimrande var sällan junikvällen som när Sven-Bertil Taube sjöng på Grönan! Kontrasten mot Allsångspremiären var vädermässigt stor. Allsång i hällregn (bildbevis - jag var där) och Taube i vackert solsken. Men publiken var entusiastisk båda kvällarna liksom Carola som medverkade båda gångerna.
I 54 år i rad har man haft Taubekonsert på Grönan och äntligen blev det av för mig att åka dit. Sven-Bertil Taube är imponerande. Han är 80 år ung, fräsch och vital och med den härliga rösten i behåll. Läs DN:s recension av konserten här.
När jag ändå var i Stockholm passade jag på att besöka Sven-Harrys spännande konstmuseum. Förutom att se själva museet hade jag sett fram emot att se utställningen av Lerin-Hermansson-Ramsby. Jag var där 24 juni. Men kan man inte läsa innantill så blir det inte alltid som man tänkt sig. Fick dock se en härlig samling fotografier av mästaren Cecil Beaton.
Stockholm i mitt hjärta
De senaste dagarna har jag tillbringat i Stockholm där jag bott på Luxgatan på Lilla Essingen. Och ja, det stämmer som de säger i Babel, Stig Larsson sitter där på Rosa drömmar.
Jag har flitigt använt mig av SL de här dagarna, mest buss men även tunnelbana. Där gjorde jag ett par observationer som i mitt tycke är nedslående. Den första är att ingen hälsar på busschauffören .Oftast var bussarna helt fullsatta och av alla som steg på var det kanske en som sa hej. Övriga klev ombord helt inne i sig själva. Jag brukar alltid hälsa och nu gjorde jag det med än mer emfas. Responsen från chaufförerna var oftast glad förvåning.
Min andra observation är att ingen läser, varken böcker eller tidningar. Ljudböcker säger väl någon då. De lyssnar säkert på ljudböcker. Ja, kanske någon gjorde det men de flesta gjorde det inte. Det finns ingen anledning att oavbrutet hålla på och fingra på telefonen om du lyssnar på en bok och det var vad mina medpassagerare gjorde.
En av mina bästa källor till boktips brukar vara Underground New York Public Library där man kan se vad folk läser i tunnelbanan. Det är en av få platser där man inte har bra täckning på mobilerna och människor faktiskt ser ut att vara försjunkna i böcker. Det är ett tag sedan jag kikade in där. Tänk om det är samma sak där! Jag blir faktiskt lite oroad. Sidan verkar inte helt uppdaterad. Så här skriver fotografen Ourit Ben-Haim själv om sitt projekt:
ABOUT UNYPL
The Underground New York Public Library is a photo series featuring the Reading-Riders of the NYC subways. The photos come together as a visual library. This library freely lends out a reminder that we’re capable of traveling to great depths within ourselves and as a whole.
I’m Ourit Ben-Haim. I make the pictures and the posts. I’m fascinated by how we apply ourselves to stories and discourse. In so doing, we shape who we understand ourselves to be.
Här kan hittar du sidan Underground New York Public Library.
Här kommer ett boktips från mig:
Boken skildrar ett ockuperat Stockholm. Igenkännbart men ändå främmande. Läs DN:s recension här
Kerstin.
