Trend i bokförsäljningen

Under 2014 minskade bokförsäljningen men böcker för unga läsare har ökat kraftigt. Ökar gör också den genre som brukar kallas "crossover" och som vänder sig lika mycket till unga som till vuxna. Jag har fått många bokförslag av mina elever och när jag tänker tillbaka på vad jag läste förra året så var det författare som Suzanne Collins, John Green, Veronica Roth och Neil Gaiman. Läs den här artikeln  från dn.se När de unga får välja ökar farten och känslorna Den var publicerad lördag 31 januari i DN:s utmärkta del "Boklördag".
 

Terminologicentrum i fara

Vi läser just nu i årskurs åtta om nordiska språk och svensk språkhistoria. I Sverige har vi inte på långa vägar varit lika bra som till exempel Island på att ta fram nya ord för nya företelser och nya tekniska termer. Sen mitten av 1930-talet har Teminologicentrum arbetat med detta men nu är dess existens hotat i och med att regeringen drar in stödet i budgeten. Läs artikeln som skrivits av ledamöterna i Svenska Akademien på DN Debatt söndag 9 november 2014.
 
 
 

Läsförmågan ändrar hjärnan för alltid

Mycket intressant om läsning i DN lördagen den 23 augusti -14.
Här är en länk till artikeln som handlar om att läsningen förändrar hjärnan för alltid. Hela tidningen innehöll många artiklar som handlade om läsning och böcker, bland annat skrev David Lagercrantz om konsten att få pojkar att läsa. Läs artikeln här.
Dn:s Lotta Olsson och läsambassadör Johanna Lindbäck gav också tio tips till vuxna hur man får barn att läsa.
 
 

Tio tips som får barn att läsa

Foto: Fredrik Sandberg/TT

 

 

1 Läs högt för barnen – och fortsätt även när de kan läsa själva, så länge det går.

2 Prata om böckerna ni läser. Vad är bra? Vad är dåligt? Varför?


3 Läs böcker själv. Barn gör som vuxna gör, inte som de säger. Berätta även om de böcker du läser själv och hur de påverkar dig.

4 Ta upp frågan om lässtrategier i alla ämnen på terminens första föräldramöte. Läsning behövs på alla lektioner, inte bara på svensklektionerna.

5 Gå till biblioteket. Där finns inte bara ett gigantiskt urval böcker (prova många olika!), där finns också världens bästa boktipsare: bibliotekarier.

6 Läsning är inte bara skönlitteratur. Prova andra genrer: serier, fackböcker, vad som helst som är en längre text. Låna en bakbok, läs och baka något gott tillsammans.

7 Använd mutor. Koppla bokläsning till veckopengen eller belöna en halvtimmes läsning med en halvtimmes spel.

8 Välj böcker med omsorg. Utgå inte från det du själv läste som barn utan välj nyutkomna böcker som är mer angelägna för barn i dag. Be om tips på bibliotek eller i bokhandeln, läs tidningarnas recensioner, lyssna på bokprogram i radio.

9 Se till att båda föräldrarna pratar om läsning. En räcker inte.

10 Prova alla former av bokläsning: pappersböcker, e-böcker i mobilen eller på surfplatta, ljudböcker i mobilen. Lyssna på radioföljetongen i radio. Och missa inte att läsa böcker som är kopplade till filmer, typ Hunger Games-serien.


Karlsängskolans favorit - Torgny Karnstedt - har fått Ranelidpriset!

Ranelid-priset till Karnstedt

PUBLICERAD 21 MAJ 2014 i Skolvärlden
 
 
 
 
 
Författaren och föreläsaren Torgny Karnstedt får årets Ranelid-pris. Lärarnas Riksförbund och författaren Björn Ranelid står bakom priset, som delas ut på Bokmässan.

”Torgny Karnstedt är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige. I mer än trettio år har han rest och verkat i det skrivna och talade ordets tjänst på bibliotek, skolor, fabriker och olika företag i riket.” skriver Björn Ranelid om valet av pristagare.

Torgny Karnstedt är utbildad svetsare och debuterade 1977 med ”Slamfarmen”. Sedan 1990 har han varit författare och föreläsare på heltid och genom åren träffat hundratusentals barn och unga i svenska skolor och hållit i skrivarkurser.

Pristagaren utses i dag på Björn Ranelids födelsedag den 21 maj, men priset delas ut på Bokmässan i höst. 

 

 

Så här lyder hela motiveringen:

”Jag är en herde som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett lamm springer bort eller att mamman blir riven till döds av ett rovdjur. Då sörjer jag och min själ sätter sig att vila på ett rosenblad. Ordet  väger ingenting och likväl är det mäktigare än allting annat i världen. Bokstäverna uppstår från döden när du läser dem. Ingen människa undgår språket i skrift och tal. Torgny Karnstedt är en av ordets och litteraturens främsta apostlar i Sverige. I mer än trettio år har han rest och verkat i det skriva och talade ordets tjänst på bibliotek, skolor, fabriker och olika företag i riket. Torgny Karnstedt är utbildad svetsare. Sedan 1990 har han varit författare och föreläsare på heltid. Han ser till att hålla gnistbildningen vid liv och fäller inte visiret när han möter skolelever som bjuder motstånd i den stund böcker och skrivande kommer på tal. Lyssnarna lämnar klassrummet med svetslågan i blicken. Han har mött åtminstone 300 000 (trehundratusen) barn och unga människor i Sveriges skolor och därtill lett skrivarkurser och skrivit skönlitterära böcker, artiklar, krönikor och essäer i olika ämnen. Han medverkat i många antologier. Torgny Karnstedt debuterade som författare år 1977 med romanen Slamfarmen och för densamma tilldelades han tidningen VI :s litteraturpris. det är en stor ära för mig och Lärarnas Riksförbund att få kungöra 2014 års mottagare av Björn Ranelidpriset."

 

Läs mer om Torgny här: http://karnstedt.se/

Artikelserie om svagbegåvning i SvD

Här är en intressant artikelserie från SvD. De svagbegåvade är tabu i skolan.
 
 

Journalisten 2013-02-18 "Vi hade en gång ett språk"


Vi hade en gång ett språk

18 FEBRUARI, 2013

Nyligen väckte nio universitetslärare i historia uppmärksamhet genom att, i en debattartikel i Upsala Nya tidning, beskriva studenters undermåliga språk.

Tongångarna är mig bekanta, men situationen tycks ha eskalerat. Eller, snarare, det är nu det börjar märkas.
Jag har länge varit medveten – inpå skinnet – om den språkliga nedgången. Under decennier var jag korrekturläsare på en tidning. När nedmonteringen av korren började kände min förvåning, som man säger, inga gränser.
De flesta tidningar utan självaktning införde i stället ”kvalitetsredaktörer”, det vill säga folk fick som bredvidsyssla att i efterhand korrigera införda felaktigheter. En bråkdel av dem, måste tilläggas.
Om inte ordet ”kvalitetsredaktör” är orwellskt nyspråk så vet inte jag. Men lever vi i en tid då prishöjningar kallas prisjusteringar, så...
Åter till lärarna från Uppsala. Deras artikel var utgångspunkt i P1s Studio Ett, den 30 januari. Där ifrågasattes skolundervisningen på övligt vis, något som brukar få lärare på alla nivåer att känna sig personligt otillräckliga eller åtsatta.
Samma dag publicerades i Svenska Dagbladet en debattartikel från TU om spelreglerna för dagspressen eftersom denna ”är en hörnsten i en väl fungerande demokrati”.
Det som gör mig helt perplex är alla mediers tystnad om det egna ansvaret beträffande det ljudliga ordskredet. Varenda människa med ett längre förflutet i branschen ser/hör hur språket, det viktigaste verktyget för de flesta av oss, är i strykklass.
Barnen gör mer än går i skolan, de utsätts för en informationsflod som i många fall kommer från utbildade journalister.
Förr fanns en uttalad eller underförstådd ”folkbildande” ambition från mediehåll. Förutom information gav man läsare/lyssnare/tittare – vill jag påstå! – ett verktyg för tanken.
När korret dog kom jag till taltidningen, en syssla lika robust som ”rättarens” (och som likaså snart försvinner).
På min arbetsplats läser vi en kortversion av tre morgontidningar och ofta drabbas vi av diverse problem med texter: från slarv- och stavfel, hopblandade idiomatiska uttryck till ren gallimatias.
Vi gör alla misstag och undertecknad är långt ifrån felfri. Jag är alltså inte ute efter enskilda skrivande/redigerande kolleger. Erfarenhet från andra sysslor på en tidning har gett insikt i hur olika områden fungerar: skriver man blir man lätt blind för egna fel eller otydligheter. Detsamma gäller redigerare och vilka grupper det nu kan vara.
Forna tiders korrläsare hade enbart uppgiften att spana efter fel och oklarheter, helst på så många nivåer som möjligt.
Dåförtiden var TT vår rikslikare, språkskrifterna därifrån våra biblar. Nu är TT som alla andra: det ska gå undan och inget kosta.
Jag brukar kolla vad som händer med texter, bland annat dem från TT. Häromsistens saknade jag ett ”inte” i en notis. Som var och en förstår är ordets när- eller bortovaro kritiskt för förståelsen. På nätet hittade jag sedan ett par ställen där texten korrigerats, på de flesta hade det inte skett.
Allt sprids snabbt på nätet, som bekant, så ock felaktigheter. Det är alltså ännu viktigare att göra rätt nu när desinformation får oerhörda konsekvenser.
Jag hör och ser missuppfattningar av ord och uttryck – sådana som Uppsalalärarna påtalade – dagligen och stundligen. Som en annan väderkvarnsfajtare skriver och ringer jag till tidningar, radio, TV.
Ansvariga förringar då just det speciella fel jag anmärker på: ”Nej, att journalisten skrev ’lugnet hägrar i staden’ beror på att hon är så ung. Men duktig. Det är klart hon menar ’lägrar sig över’.”
”Han står ’framför skranket’? Äsch, det är väl klart att det ska vara ’inför skranket’ just här!”
Det är, för miljonte gången, inte varje enskildhet som är problemet, det är den ohyggligt stora mängden fel som beror på frånvaron av preventiva åtgärder!
Något så litet som ett kommatecken ändrade innehållet i en rubrik jag såg alldeles nyss.
Annars är min egen avtrubbning och osäkerhet också skrämmande. Och man diskuterar inte språk på redaktionerna som förr, tiden (pengarna) går som bekant till annat.
För att bevara ett nyansrikt, betydelsebärande och därmed demokratiskt språk krävs stora insatser från hela jädra samhället, det gagnar alla. Borde inte en gigantisk uppryckning ligga i samtliga mediers intresse?
Och då menar jag inte de medier som talar med döda. Snart går det inte ens att tala med de levande.
BIRGITTA HYBINETTE
 


Uppsala Nya Tidning 2013-01-07 "Studenter kan inte skriva skrivstil"

Publicerad: 2013-01-07 
 
Skrivstilslektion på Norra ängby skola i Stockholm. Något dagens studenter inte fått, enligt artikelförfattaren. 
Foto: Maja Suslin/SCANPIX

Studenter kan inte skriva skrivstil!

Efter att ha rättat något tusental handskrivna tentor konstaterar jag att alltför många studenter inte har fått lära sig att skriva skrivstil! Jag tror att detta är en bidragande orsak till att de spelar in föreläsningar i stället för att skriva anteckningar, skriver Karin Brunsson.

 
 

I en debattartikel vädjar historiker från Uppsala och Linköpings universitet till Sveriges beslutsfattare att stärka undervisningen i svenska i grundskolor och gymnasieskolor (UNT den 2 januari). De menar att alltför många studenter har svårt att stava rätt, svårt att göra sig förstådda och svårt att förstå vad som sägs i kurslitteraturen och på tentamina. Studenterna spelar in föreläsningar och lyssnar på ljudfiler i stället för att läsa.

Efter att ha rättat något tusental handskrivna tentor vill jag göra ett tillägg till dessa iakttagelser: alltför många studenter har inte fått lära sig att skriva skrivstil! Jag tror att detta är en bidragande orsak till fäblessen för inspelningar.

Studenterna hinner inte anteckna vad som sägs; det går för sakta att texta sig fram och datorn är inte heller till stor hjälp när det gäller att snabbt sammanfatta ett resonemang. Att lyssna på nytt till föreläsningar och intervjuer (och i värsta fall transkribera utsagor ordagrant) blir en utväg för dem som saknar den tekniska förmågan att ta anteckningar.

Grundskolelärare som jag har mött har förmedlat den förment teknikvänliga uppfattningen att skrivstil är någonting överspelat, som eleverna inte behöver tillägna sig i och med att de har fått datorer.

Men det är fel. Elever i grundskolan behöver fortfarande få lära sig att skriva för hand – fort! De som inte kan skriva skrivstil förlorar mycket tid – och får det onödigt tråkigt – när de kommer till universitetet.

Karin Brunsson
docent i företagsekonomi
Uppsala universitet

 

Uppsala Nya Tidning 2013-01-02 "Våra studenter kan inte svenska"

 

Våra studenter kan inte svenska

Att historiestudenter saknar grundkunskaper i historia har vi accepterat. Men när de saknar redskapet för att ta till sig humanistisk vetenskap – språket – måste vi slå larm. Det skriver ­Hanna Enefalk och åtta andra historiker vid Uppsala och Linköpings universitet.

 
 Det har under senare tid framförts tvivel om kvaliteten på svensk humanistisk forskning, baserat på vår brist på synlighet i engelskspråkiga forskningssammanhang. Vi och andra forskande historiker är mycket väl medvetna om att svenska humanister i högre grad måste publicera sig internationellt, och arbetar också med allt större framgång i den riktningen.

Detta inlägg handlar emellertid inte om engelskans ställning inom historisk forskning. Den handlar om svenskans ställning i samband med vår andra stora uppgift som historiker: undervisning.

Under en följd av år har vi som undervisar vid universitetet noterat sjunkande förkunskaper hos studenterna som kommer till oss från gymnasiet.

Våra iakttagelser stämmer tyvärr väl överens med PISA 2009 och andra mätningar av svenska elevers studieresultat. Svenska elevers läsförståelse har försämrats under 2000-talet. Rapporten Effekterna av en dåligt organiserad skola från Lärarnas riksförbund (2012/04) visar, att trots att lärare på grund- och gymnasienivå får allt fler arbetsuppgifter har lärarens tid för varje enskild elev minskat.

Att de flesta studenter inte har några grundläggande kunskaper inom vårt eget ämne, historia, har vi accepterat. Det är vår uppgift att lära ut historia, och vi kan anpassa vår undervisning efter studenternas kunskapsnivå.

Orsaken till att vi nu väljer att gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop är att studenterna inte längre har det redskap som är nödvändigt för att över huvud taget kunna ta till sig humanistisk vetenskap: språket. Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket.

I några fall är dyslexi en bidragande orsak, men det är inte det som är grundproblemet. Problemet beror heller inte på att något fler studenter än tidigare har ett annat modersmål än svenska.

Tvärtom märker en hel del av våra studenter med invandrarbakgrund ut sig genom att ha ett bättre grepp om svensk grammatik än studenter med svenskklingande efternamn.

Språkproblemen yttrar sig i alla tänkbara undervisningssammanhang. Studenter missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen, och förstår inte tentafrågorna. Men allra tydligast blir problemen då studenterna själva måste uttrycka sig i skrift. Utan hjälp av ordbehandlare är stavningen över lag eländig. Detta brukar vi emellertid överse med, eftersom man i de flesta situationer i arbetslivet har tillgång till datorer.

Mer beklämmande är att studenterna har ett oerhört begränsat ordförråd, och verkligt oroväckande är att ordförståelsen är grund eller direkt felaktig.

Uttryck – även enkla vardagsuttryck – blandas ihop och används fel. (För att ge ett fåtal exempel: man kan skriva ”gav födsel till” i stället för ”gav upphov till” och ”menar på” i stället för ”avser”. ”Tar plats” betyder för det mesta ”äger rum”, inte ”breder ut sig”.) Den grammatiska förmågan är ytterst begränsad och ligger ibland på en nivå som gör studenternas utsagor direkt obegripliga.

Vi säger inte att det är något fel på våra studenters begåvning. Det är inte intelligens som saknas – det bevisas av att en hel del studenter är mycket bra på att inhämta och redovisa kunskaper muntligt, men har mycket svårt att formulera sig begripligt i skrift. Problemet är att studenterna uppenbarligen inte alls fått tillräcklig träning i läsning och skrivning. En växande trend är således att studenterna spelar in föreläsare. Det är uppenbarligen mer tidseffektivt för dem att lyssna igenom en ljudfil än att läsa kurslitteraturen.

I viss mån kan vi även skönja en utveckling där studenter i mindre grad än tidigare studentkullar är villiga att åtgärda sina kunskapsluckor genom självstudier. Man ser sig själv mer som kund än som student, och förväntar sig att ”skolan” ska leverera. Historiska samband som är komplicerade avfärdas som irrelevanta, föreläsare som fokuserar på fakta i stället för på ett underhållande framförande får omdömet ”mycket dålig föreläsning”, och får studenten påpekat för sig att studieresultaten inte håller måttet händer det allt oftare att man anser sig kränkt.

Dessa studenter är emellertid en minoritet, om än högljudd. Majoriteten av våra studenter kämpar på – men uppnår inte de resultat de borde utifrån sin begåvning och det arbete de lagt ner. Vi som undervisar kan inte se annat än att dessa studenter svikits av de beslutsfattare som skapat dagens skolsystem. Varför har dessa studenter inte fått grundläggande kunskaper i vårt officiella språk?

Vi förutsätter inte att våra studenter ska komma från gymnasiet med perfekta språkkunskaper. Den individuella språkutvecklingen är en process, och alla gör fel ibland. Vi är heller inga bakåtsträvare – som historiker är vi självklart fullt medvetna om att språk förändras. Vad vi önskar är att våra studenter kommer till oss med en svenska som fungerar.

Vi vädjar till landets beslutsfattare att tilldela svenskundervisningen de resurser som behövs. Dagens skolungdomar måste få ett fungerande språk. Vi som undervisar på universitetsnivå har inga möjligheter att täcka upp för de brister som uppstått redan i grund- och gymnasieskolan. Som läget är nu har vi stora svårigheter att ens åstadkomma en acceptabel kunskapsnivå i vårt eget ämne hos våra studenter – alltför många av dem förstår helt enkelt inte vad vi säger.

Hanna Enefalk
lektor i historia, Uppsala universitet
Lars M Andersson
lektor i historia, Uppsala universitet,
August Aronsson
doktorand och lärare i historia, Uppsala universitet
Viktor Englund
doktorand och lärare i historia, Uppsala universitet
György Novaky
studierektor på grundutbildningen i historia, Uppsala universitet
Magnus Svensson
doktorand och lärare i historia, Uppsala universitet
Fredrik Thisner
forskare och lärare i historia, Uppsala universitet
Henrik Ågren
lektor i historia, Linköpings universitet,
Maria Ågren
professor i historia, Uppsala universitet

UNT 2/1 2013


Yohio

Barn, på riktigt. Ni måste börja läsa böcker! Dagens ungdom kan inte stava för fem öre och har ingen aning om vad "skrivregler" är. Lär er!


Höstens studentskrivningar i Finland

Det skrivs mycket om den finska skolan och dess goda resultat. I Hufvudstadsbladet kunde vi nyligen ta del av höstens studentskrivningar. Här finns inslaget för 2011 och här är proven för 2012. Du kan själv testa dina kunskaper.
Kerstin

Stephen Frys stora språkresa

Torsdag 27 september klockan 20 på Kunskapskanalen startar en serie om språkets, talets och ordens betydelse för människans utveckling. Det verkar jätteintressant och det kommer att finnas tillgängligt på SVT PLAY. Se här när Stephen Fry berättar om programmet.
 
Kerstin

Ny amerikansk studie om e-barnböcker

Läsplattor är populärt bland barn men en ny amerikansk studie, "Print books vs ebooks", visar att barnen blir distraherade av olika tillägg som ljud, färger och knappar att trycka på. De blir distraherade och tappar förståelsen för berättelsen. De bidrar således inte till att öka barnens läsförmåga. Läs artikeln från the Guardian här.
Kerstin

Umberto Ecos 40 skrivregler

Jag har svårt att tro att någon annan än svensklärare/språklärare tycker att detta är kul. Språknörd måste man nog vara på något sätt. Varsågoda:
40 skrivregler från Umberto Eco. Läs dem här.

Varför ska man läsa böcker lV

Så här svarar barn i årskurs 2:


För  det är skönt, man lär sig saker.


Det är kul och man lär sig läsa.


Jag tycker att det är viktigt att läsa böcker för att få veta olika fakta och att lära sig att göra egna böcker och upptäcka nya fakta om djur och människor.


Därför de är kul.
Det är bra.
Man lär sej.
Det är bra.
Då kan man läsa andra böcker.

Om man läser böcker då lär man sig mer.

Man läser för att det kan vara bra när man är stor.

Att man läser mer.

Man lär sig grejer.
Det är roligt.
Man kan bli smart.
Man blir bättre på att läsa.

För att man lär sig och läsa och att det är skönt.


Det är roligt och för att man lär sig att läsa.

Jag tycker att läsa är bra och man lär sig saker och man tycker det är kul och man lär sig läsa.



Johan Kants omtalade blogginlägg om ett brev från en lärare hittar du här:

http://johankant.wordpress.com/2012/03/10/en-lararskildring/

Johan Kant på Bokmässan i Örebro

Nu i helgen, 13-15 april, är det Bokmässa i Örebro. Johan Kant kommer att delta och han presenteras så här:


Johan Kant bloggar om lärares vardag

Johan Kant, biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge, har under en längre tid bidragit till att sätta läraryrket i fokus i samhällsdebatten. Hans skolblogg har fått mycket stor uppmärksamhet i de sociala medierna och har blivit något av en lärarsnackis.

Till Bokmässan kommer Johan med inspiration för lärare, skolledare och föräldrar. Han menar, att det är på läraren det hänger. Kant hymlar inte med sina åsikter, om sin vision av framtidens skola i Sverige, om lärarrollens utmaningar och möjligheter.

Det är Lärarnas Riksförbund som står som arrangör för Johan Kants seminarium, som hålls i Maria Langsalen på Conventum Arena fredag den 13 april klockan 12.00.


http://johankant.wordpress.com/


Johan Unenge i SvD

Så här säger Johan Unenge i SvD i höstas:

Språk är makt. Och den som besitter konsten att uttrycka sin åsikt med ord behöver inte känna den frustration som annars kan ta sig uttryck i till exempel våld mot sig själv eller andra. Om man förstår sitt språk finns större möjligheter att tränga in i texter på ett kritiskt sätt. Ytterst blir läsförståelse en demokratifråga. Böckerna ger både språket, orden och formuleringarna som varje barn och vuxen kan använda för att påverka sin omgivning.

Läs hela artikeln här:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/om-tio-ar-laser-barn-inga-bocker-langre_6488222.svd

Läsambassadör

Nyligen hade jag en länk till Sveriges läsambassadör, Johan Unenges, krönika i Litteraturmagasinet om att lästräning är lika viktigt som idrottsträning. Här finns ett radioprogram som han medverkar i.
Kerstin
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=4717418

Varför ska man läsa böcker III?

Så här svarar en grupp föräldrar:

Avkoppling
Hålla igång hjärnan
Utvecklande

Du lär dig nya ord och får ett bra ordförråd!
Lär dig läsa fortare.

Förbättring av språket.

Att läsa böcker leder till:
Utveckling av fantasin, orden, läs & språkförståelse.
Är roligt!

För att kunna prata svenska + läsa och förstå.

Avkoppling
Utveckla fantasin
Resa sig bort

Träna läsförståelse och för att förstå matte bättre

Avslappnande/rogivande
Lärorikt
Roligt
Utvecklande

Avkoppling
Hålla hjärnan i trim
Man lär sig något vettigt

Det skapar lugn.

Det utvecklar fanatasin och det är viktigt. När du läser ser du inre bilder.

Ger spänning och man lär sig nya saker.
Ökar förmågan att ta åt sig det som man lär sig i skolan.
Ökat ordförråd.


Många skriver om språkutveckling, läsförståelse, fantasi, avkoppling och spänning.

Läsa böcker för:
- att få insyn i andras liv, andra världar
- att känna sig mindre ensam
- att få med sig ett rikare språk
- att få förståelse för hur det kan vara
- att träna sin fantasi, inlevelseförmåga
- få tillgång till känslor i sig själv


Varför ska man läsa böcker II ?

Så här svarar en sjundeklass:

Man lär sig att förstå vad en engelsk/amerikansk film handlar om och det går bättre i skolan, bland annat SO.

Om man läser utökar man sitt ordförråd.

Bara om boken är bra så går det väl an.

Man kan lära sig nya ord.

Man lär sig mycket av att läsa böcker.

Viktig för att man lär sig att stava svåra ord och man blir snabbare.

Man blir bättre på att läsa och om man har tur kan man fastna och det blir roligt och spännande.

En sak som är bra med att läsa är att man lär sig läsa snabbare.

1. Det är roligt.
2. Man tränar sin hjärna.
3. Man förstår vissa saker bättre och hur vissa människor fungerar.

En bra anledning till att läsa böcker är att man kopplar av.

För att man har något att göra.

Det är skönt att läsa på kvällarna om man inte kan sova.

Man kan läsa snabbare.

Man tar det lugnt och man kanske lär sig mer om hur vissa ord stavas.

Man lär sig nya saker.




RSS 2.0