Gunilla Molloy: Pojkar läser bara om män läser

Gunilla Molloy skriver alltid så klokt om läsning och kanske framförallt om pojkars läsning eller kanske snarare pojkars brist på läsning. Hon hade en intressant artikel införd i DN i våras. Hänvisningar till den dyker upp i alla möjliga sammanhang. Här är den. Den handlar om att pojkar bara läser om män läser. Molloy menar att den statliga litteraturutredningen missat att det är genusperspektivet som borde belysas, inte att det är ett skolproblem att pojkar inte vill läsa. Problemet blir synligt i skolan men handlar egentligen om att  "läsa skönlitteratur" i relation till att "konstruera manlighet".  Pojkars brist på läsning blir i förlängningen  en demokratifråga. 
Jag har länge försökt få mina manliga kollegor att vara synliga ute bland eleverna med en skönlitterär bok i handen och gärna att de sitter ner en stund och läser men jag har inte fått något gehör för det. Har de kanske inte förstått att pojkar saknar manliga förebilder när det gäller läsning eller är det som oftast arbetsbelastningen som gör att de inte hittar ro till det? För det kan väl inte vara så att de inte läser skönlitteratur?

Ann Heberlein

Ann Heberlein i DN 2013-09-06:
De nya studenternas svagheter är ett samhällsproblem. 

Kvickfixmetoder höjer inga skolresultat

 
Kvickfixmetoder höjer inga skolresultat. Det är lärarens undervisningsskicklighet det hänger på.
Läs här vad tre forskare skriver i Lärarnas tidning 2013-10-21.

Yngre lärare läser sällan romaner, Lärarnas tidning

Det är inte så konstigt om läsförmågan bland skolbarnen går ner om deras lärare inte läser skönlitteratur!
Läs artikeln från Lärarnas tidning här.

Då Alice Munro, nu Zlatan. SvD 131012

Förra helgen skrev Daniel Sandström en krönika i SvD där han beskrev det stora mediaintresse som Nobelpriset i litteratur numera framkallar. Man kan satsa pengar på såväl litteraturpristagare som idrottsevenemang idag. "Då Alice Munro, nu Zlatan. Nya vinnare, men samma dramaturgi. Same same but different."  
 
Läs hans krönika här.  Jag blev också påmind om hur roliga Monty Python var! Jag hade nästan glömt det. År 1973 gjorde de en sketch om 1800-talsförfattaren Thomas Hardy när han ska skriva en ny bok. Det kommenteras som en sporthändelse: ”And here he comes! Here comes Hardy walking out toward his desk, he looks confident, he looks relaxed, very much the man in form!”  Novel writing - lyssna här.
Kerstin

Skolforskare tror på mer tid till läxor 131015

Motsägelsefull debatt om läxläsning. Här är en länk till fler artiklar i SvD.
Skolforskare tror på mer tid till läxor.

Läxdebatt SvD 131014

I dagens SvD kan man läsa om att svenska läxor fungerar dåligt. Läs artikeln här.
Björklund om läxor. Läs här.

Mer Munro - nu från New York Times

 

A Mighty Honor for Munro, a Humble Writer

   Most of us are lucky to get a gold pen when we retire. Alice Munro got the Nobel Prize.

Alice MunroIan Willms for The New York TimesAlice Munro
 
The Canadian short-story writer announced this year that she was done writing fiction. “What I feel now is that I don’t have the energy anymore,” she told The Times’s Charles McGrath in July.
Ms. Munro’s notices in The Times started on an inauspicious note. A brief 1973 review by Martin Levin was positive, comparing the stories to “fresh winds from the North,” but the review got the book’s title wrong: It was “Dance of the Happy Shades,” not “Dance of the Happy Hours.”

Writing about the collection “Something I’ve Been Meaning to Tell You” in 1974, Frederick Busch said the stories seemed “formulaic,” their tone “sycophantic.” In 1983, forming a much different opinion of “Moons of Jupiter,” Benjamin De Mott wrote, “The freshness of Ms. Munro’s literary performance has little to do with situation, everything to do with character.” He called those characters “shrewd, amused, self-aware,” “risk takers at heart, plucky, independent, sexually vibrant.”

From there it was mostly raves. By 1986, Michiko Kakutani was writing that Ms. Munro “richly deserves recognition as one of the foremost contemporary practitioners of the short story.” Reviewing “Selected Stories” in 1996, John Updike wrote: “As well as a spirited, acutely perceptive tale teller, Ms. Munro is an implacable destiny spinner, whose authorial voice breaks into her fiction like that of a God who can no longer bear to keep quiet.”

Speaking to Sam Tanenhaus on The Book Review’s podcast in 2009, Ms. Munro said: “This does puzzle me a bit, though, there’s a lot of comment about how I write about ordinary people, and the word drabness comes in, too. These are the people I know. . . . None of them seem ordinary to me, because they all want something very much, and they’re capable of quite unexpected things sometimes.”

In his review of “Runaway” in The Times Book Review, Jonathan Franzen famously listed the reasons why Ms. Munro’s “excellence so dismayingly exceeds her fame.” (“3. She doesn’t give her books grand titles like ‘Canadian Pastoral,’ ‘Canadian Psycho,’ ‘Purple Canada,’ ‘In Canada’ or ‘The Plot Against Canada.’ ”) The fourth reason on that list was her lack of a Nobel, so it needs updating.

“There is a nice feeling about being just like everyone else now,” Ms. Munro told Mr. McGrath about her choice to retire. But even the humble Ms. Munro presumably doesn’t feel just like everyone else this morning.

More reviews of Ms. Munro’s work in The Times:

“Friend of My Youth” (Books of The Times)
“Open Secrets” (Books of The Times)
“Selected Stories” (Book Review)
“The Love of a Good Woman” (Book Review)
“Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage” (Books of The Times)
“Runaway” (Books of The Times)
“The View From Castle Rock” (Books of The Times)
“The View From Castle Rock” and “Carried Away” (Book Review)
“Too Much Happiness” (Books of The Times)
“Too Much Happiness” (Book Review)
“Dear Life” (Books of The Times)
“Dear Life” (Book Review)

Features from The Times:

“Alice Munro’s Vancouver” (2006)
“Northern Exposures” (2004)
“Forsaking Her Lair Only in Stories” (1998)
“Canada’s Alice Munro Finds Excitement in Short-Story Form” (1986)

Other sources:

The Art of Fiction interview in The Paris Review 
Archive of short stories in The New Yorker
Canadian Broadcasting Corporation archives

 

Mera Munro

Här kan du läsa mer om Alice Munro i SvD.

Alice Munro - årets Nobelpristagare i litteratur

Den blir den kanadensiska författaren Alice Munro som får Nobelpriset i litteratur 2013.

 

Munro föddes 1931 i Wingham, Ontario. Hon debuterade 1968 och har uteslutande publicerat novellsamlingar. Det är första gången en kanadensare får priset.

Redan debuten "Dance of the happy shades" belönades med Kanadas finaste litterära pris. Sedan dess har hon skrivit åtminstone 15 novellsamlingar.

Handlingen är ofta sekundär, desto viktigare är tiden och de precisa detaljerna. Åtskilliga gånger har hon jämförts med Tjechov.

– Jag är betagen och tagen av hennes författarskap, säger Peter Englund, Akademiens ständiga sekreterare.

Den sedvanliga motiveringen var ovanligt kort: "Den samtida novellkonstens mästare".

Det är första gången Nobelpriset i litteratur går till en novelförfattare.

Alice Munro fanns med bland de förhandstippade inför årets tillkännagivande. Hon har varit en förhandsfavorit i många år. 

När hon i somras, 81 år gammal, tog emot det kanadensiska priset Trillium Book Award för "Brinnande livet", den senaste av hennes novellsamlingar, förklarade hon för tidningen National Post att det kändes väldigt trevligt att sluta med en skräll. Nu blir det med en Nobelskräll.

Nyheter P4 Kronoberg


Berglins SvD 131006

 

RSS 2.0