bookish

SvD hade en "Under strecket" idag om Nora Ephron. Hennes förmåga att skildra New York jämförs med Woody Allens och Jan Lumholdt som skrivit artikeln menar att det vore önskvärt att hennes filmgenre kallades för New York-komedier istället för som nu feelgood eller romantisk komedi. Man kan fundera på varför aldrig Ephon fick en inbjudan till en Cannes-festival? Är det genren eller att kvinnliga regissörer hamnar i skymundan? Läs Lumholdts understreckare här.

 

Kerstin

Första filmen jag såg av Nora Ephron var på slutet av 1980-talet och den hette I nöd och lust. Jag vill minnas att  huvudrollerna spelades av Meryl Streep och Jack Nicholson. Nora Ephron blev kanske mest känd för filmer som När Harry mötte Sally och Sömnlös i Seattle men hon var förutom filmregissör även författare och journalist. Hon dog 26 juni i New York. Läs vad New York Times skriver om Nora Ephron.

 

Kerstin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Öland är nog mitt favoritresmål på sommaren och det här verkar vara den perfekta semesterläsningen! Johan Theorin får fin kritik i dagens SvD!

Kerstin

 

 

 

 

Erik Andersson är en ny bekantskap för mig och jag blev glatt överraskad av hans bok Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Det är en mycket läsvärd liten bok där Erik Andersson med humor berättar om arbetet med att översätta James Joyces Ulysses men också om resor till Irland och annat smått och gott. Dagen som avses är den 16 juni 1904, den dagen som Ulysses utspelar sig. Jag tycker om språket och och de många associationerna som hela tiden dyker upp. Kontrasten mellan romanens tyngd och tankens lätthet i Anderssons bok roar mig.

 

Tänk att arbeta i fyra år med översättningen av en och samma bok! Men det är förstås inte vilken bok som helst. Många av kapitlen i Anderssons bok börjar på liknande sätt. Här är ett citat från sidan 19 som är nästan identisk med bokens inledning:

 

"Jag kommer in, hänger av mig, snörar upp kängorna, hämtar vattenkokaren, tar på sandalerna, går bort till pentry, spolar upp vatten, går tillbaka, tar av sandalerna, sätter på vattnet, mäter upp kaffepulver, tänder lysröret, undrar var mobilen blivit av, plockar fram cigaretterna, slår på datorn, sätter i usb-minnet, ser efter om det finns choklad."

 

Det ger mig en bild och förmedlar en känsla av hur rutinerna sett ut i översättarverkstaden. Undrar hur han tänkte, Erik, inför uppdraget? Utmaning naturligtvis, men kanske också som ett stort berg att ta sig över? Jag kan känna det som en utmaning bara att jag bestämt mig för att läsa Ulysses i sommar men att dessutom tänka sig att tolka den från ett språk till ett annat.

 

Erik Andersson ger många exempel på svårigheter, av olika slag, som han stött på. Han beskriver hur han småvisslande sätter igång. Då händer något: "Jaha.Jag översätter första sidan.Avstannande. Jag får en sjunkande känsla. Det är illavarslande när en översättare erfar en anglicism." Redan första ordet stately gav upphov till tveksamheter. Han tolkar det först som ett adverb men det visar sig att det har varit mycket ovanligt efter 1600-talet enligt Oxford English Dictionary. Det är inte ett adverb utan ett adjektiv.

Oavsett om man har för avsikt att läsa Ulysses eller ej kan jag varmt rekommendera denna bok!

 

Kerstin

 

 

 

Dagen Nyheter hade i lördags, den 16 juni, en artikel om James Joyce: "Bloomsday i Dublin. James Joyce var vanlighetens konnässör" skriven av Sara Danius. Jag försökte länka den hit men det gick dessvärre inte. Den finns dock att läsa på Pressdisplay.com

 

Kerstin

Tågresan till Göteborg som normalt tar tre timmar tog plötsligt fem på grund av en nedfallen kontaktledning i Falköping. Det gjorde inte så mycket. Tåget stod stilla i Skövde och jag kunde börja min semester med att i lugn och ro läsa Olof Lagercrantz Om James Joyces Odysseus. Jag vet inte om jag blev så mycket klokare. Det känns lite som med Faulkner att man först behöver läsa hela boken och sen börja om igen från början för att ha en chans att förstå något.

 

Att Ulysses utspelar sig en enda dag, den 16 juni 1904, visste jag redan, likaså att huvudpersonerna är Stephen Dedalus och Leopold Bloom samt dennes hustru Molly. Jag har haft mycket god hjälp av Olof Lagercrantz vid läsning av andra böcker, till exempel Conrads Mörkrets hjärta, men här börjar Lagercrantz med att säga att det är svårt, nästan ogörligt att ge läsaren en kortfattad redogörelse för handlingen i romanen. Han nämner den franske författaren och kritikern Larbaud som jämför Ulysses vid en nattlig stjärnhimmel. "Ju längre man stirrar upp i den desto fler stjärnor träder fram." Lagercrantz gör också en annan jämförelse. Han liknar de arton kapitlen vid arton tavlor upphängda i en stor sal där läsaren/åskådaren vandrar fram. Tavlorna/kapitlen hänger ihop men varje tavla är ett drama för sig.

 

Jag oroar mig för att jag kanske inte kommer ihåg tillräckligt mycket av Odysséen för att se sambanden. Lagercrantz berättar att Joyce hade gjort ett schema där paralleller mellan hans roman och Odysséen kunde ses och där de olika kapitlen fått homeriska namn. Molly är Penelope, Stephen Dedalus är Telemakos som söker sin far och Leopold Bloom är Odysseus. Lagercrantz säger dock att det inte är säkert att man som läsare finner minsta likhet mellan Odysséen och romanen. Hur ska detta gå?

 

Kerstin

 

Igår var jag på utflykt med min mamma. Inte till Dublin som ju hade varit passande med tanke på att det var Bloomsday, men väl till Wij trädgårdar i Ockelbo. Det var mycket trevligt. En helt fantastisk anläggning. Det går inte att välja vad som var bäst. Jag tyckte så mycket om Skogens trädgård med sitt slutna granrum och och sin lilla tjärn. Hela idén att flytta en bit myr med små tallar och allt från Örebrotrakten till Ockelbo är underbar.

Jag hade sett fram emot att få se tallallén. En pinjeallé utanför Paphos på Cypern har för evigt etsat sig fast i mitt minne.  Varför har vi inte fler tallalléer i Sverige? Tallen är ju perfekt som alléträd med sin resning. Jag hoppas att jag kan komma tillbaka och se den om 25 år. Väldigt bra att sätta en lärkhäck utanför tallarna också. Lärkträd är så vackra alla årstider.

Att plantera 70000 tulpanlökar direkt i gräset är också en fantastisk idé! De var på slutet av sin blomning nu men fortfarande fina.

Rosengården var häftig. Jag måste komma tillbaka och se när den är i blom. Enkla smarta idéer finns det gott om, till exempel att sticka ner granstörar och sno rosenskotten kring dem. Enkelt och snyggt.

Vi fick en jättegod lunch och en mycket intressant och trevlig guidning av Lars Krantz. Tack Nora Trädgårdsförening för ett mycket välordnat arrangemang! Det enda som inte var bra var att det regnade hela tiden, men vi hittade en mysig värmestuga med kaffe och toscakaka och en härlig björkvedseldad kamin så regnet kunde på intet sätt förstöra denna härliga dag.

Kerstin

Klockan är 00:05 den 16 juni. Det är Bloomsday, en utmärkt dag att påbörja mitt sommarprojekt nämligen att läsa James Joyce Ulysses i Erik Anderssons nyöversättning. Boken är vackert turkos och ser ut som den engelska förstautgåvan. Den är verkligen tjock. Jag börjar med att bläddra mot slutet och se där - ett efterord av Stephen Farran-Lee. Han berättar hur han en gång i tiden verkligen läste Ulysses (vilket inte så många har gjort?). Han läste 50 sidor per dag och med Olof Lagercranz Om James Joyces Odysseus som parallell läsning. Det låter som en plan, tycker jag. Så här börjar boken:

Kerstin

Jag har svårt att tro att någon annan än svensklärare/språklärare tycker att detta är kul. Språknörd måste man nog vara på något sätt. Varsågoda:

40 skrivregler från Umberto Eco. Läs dem här.

Ellen Key har i alla tider fascinerat mig trots att hon levde långt före min tid. Hon föddes samma år som August Strindberg, 1849, som för övrigt gjorde ett nidporträtt av henne i Svarta fanor. Där kallar han henne Hanna Paj.

 

Första gången jag mötte henne var vid ett besök i Karin och Carl Larssons hem Sundborn. De hade samma ideal när det gällde inredning. Ljust, fräscht och funktionellt. Det var något helt nytt inom inredning. Arts and Crafts-rörelsen i England påverkade dem mycket. Ellen Key förspråkade enfärgade tapeter vilket kunde vara svårt att få tag på i slutet av 1800-talet. Hennes handfasta råd var att man kunde vända baksidan ut och få en vacker grågrön färg och slippa de stormönstrade "pladuskor" som var moderna. Hennes bok Skönhet för alla är fortfarande mycket läsvärd och jag har hört att ett besök i hennes hem Strand ingår i IKEAs internutbildning.

 

Senare i livet mötte jag hennes pedagogik när jag gick lärarutbildningen. Hennes bok Barnets århundrade kom ut år 1900 och den innehåller många tankar som känns moderna än idag.

 

En vacker junidag i början 2000-talet besökte jag för första gången hennes hem Strand vid Vättern och blev helt betagen av platsens skönhet och av det fantastiska huset. Key planerade allt i detalj själv och flyttade in här i samband med sin 60-årsdag. Det är något trösterikt i det. Betänk att det var 1909.

 

Sen kom jag att tillbringa en vecka på Strand som stipendiat sommaren 2004 tillsammans med två vänner som precis som jag var magistrander.Tänk, vi satt vid Ellens skrivbord och påbörjade vår D-uppsats i pedagogik! Det var otroligt att få bo i hennes hem tillsammans med en husföreståndarinna som ytterligare fördjupade och berikade vår bild av Ellen Key. Det var rörande att höra historien om Tolfterna, ett kvinnligt nätverk som Key hade grundat. Det var bildade kvinnor och arbetarkvinnor som möttes för att samtala i grupper om tolv. Till Strand fick de trötta arbeterskorna komma för att vila sig. Key ordnade semester för dem långt innan semester var uppfunnet. Vi fick höra hur svårt det kunde vara för en del att vara sysslolösa. En hade till och med smugit med en låda med strumpor som behövde stoppas. Hon gömde dem under sängen och tog fram dem på kvällarna för att kunna känna att hon gjorde någon nytta.

 

Efter stipendiatvistelsen höll vi som magistrander ganska många föreläsningar om Ellen Key. Den första på biblioteket i Nora och efter det hade vi henne med oss i så skiftande sammanhang som Missionshuset i Öskevik, Högskolan i Dalarna och Lärarhögskolan i Oslo.

 

Ingela Bendt har skrivit en mycket innehållsrik och vacker bok om Ellen Key och hennes hem Strand. Den belyser många sidor av hennes person och innehåller många fantastiska fotografier. Boken heter Ett hem för själen.

Nu i dagarna kommer Ronny Ambjörnssons biografi över Ellen Key ut, Ellen Key: en europeisk intellektuell.  Det är en bok jag har väntat på och ser fram emot att läsa i sommar. Han har arbetat med den till och från i 50 år! Den recenseras både i DN och SvD den 9 juni-12. Läs Svenskans recension här. Här kan du köpa boken. Boken berättar om ett fascinerande människoöde och är mycket prisvärd med tanke på hur lång tid det tagit att skriva den!

 

Kerstin

Nu har det gått fem år sedan den sista Harry Potter-boken kom ut och ett år sedan sista filmen kom. Det kan kännas tomt! Här är i alla fall lite tröst: 50 minnesvärda ögonblick från filmerna. Se här. Det blir bra en regnig sommarnatt.

Kerstin