Hönan och hemligheten
DET var en gång en höna som inte litade på sin vän gåsen så hon beslöt sig för att testa honom.
Och hon visste precis hur hon skulle göra: Hon skulle berätta en falsk hemlighet. Så en dag när hon träffade gåsen sa hon:
– Det här får du inte berätta för någon men… och så böjde hönan sig fram och viskade något i gåsens öra.
Oj oj oj, tänkte gåsen. Vilken grej! Det här måste bara geten få veta. Men jag fick ju inte säga det till någon.
Äh jag säger det bara till geten och han kommer inte att säga det till någon. Så nästa gång gåsen träffade geten sa han:
– Det här får du inte berätta för någon men du skulle bara veta vad hönan sa…
Så berättade gåsen vad hönan sagt. Nej men hjälp! Tänkte geten. Jag vet att jag inte fick säga till någon men det här måste bara kon få veta. Så när geten träffade kon så sa han:
– Säg det inte till någon men… och geten berättade vad gåsen sagt att hönan sagt.
– Jösses, brölade kon. Är det sant?
– Så sant som det är sagt, svarade geten. Då lunkade kon i väg till hönan.
– Att du kunde göra så! brölade hon.
– Göra vadå? sa hönan med spelad oskuld.
– Åh, du vet precis vad jag menar, sa kon och så berättade hon vad geten sagt att gåsen sagt att hönan sagt.
– Men det är inte sant, svarade hönan.
– Varför sa du så då? frågade kon.
– För att se om jag kan lita på er vilket jag tydligen inte kan.
SENSMORAL: Det som två vet är ingen hemlighet, det som tre vet är en verklighet och det som fyra vet är en allmänhet.
OCH: Det du inte vill att någon ska veta ska du inte heller berätta för någon.
Linn Spjut 7e
