Pojken och dvärgarna
Det var en gång en pojke som hade tråkigt och inte visste vad han skulle göra. Han tänkte och klurade. Till slut så bestämde han att han skulle gå ut i skogen en stund. När han kom till grinden så kastade han en kotte mot ett träd men han missade och träffade i ett grävlingsgryt. Han gick fram för att kolla ner. Helt plötsligt kom det en liten dvärg och hängde sig i benet på honom och drog ner honom i det lilla grytet.
Men i det lilla grytet var det mycket större än man kunde tro. Den andra dvärgen kände doften av människa. De ville döda och äta upp honom. Den elakaste dvärgen sa att nu skulle det smaka bra med lite människostek. Och just då så kom den lilla dvärgen Skifs med pojken
- Haha!! Bra tajming Skifs jag börjar bli hungrig.
- Den här pojken ska inte ätas, sa Skifs. Han ska snart gå jag tog fel han är ju bara en pojke.
- Jaha men vi måste ju äta något svarade den andra dvärgen. Dvärgarna tittade på varandra och tänkte: Om han kan fixa mat till oss så får han gå annars så äter vi honom.
Okej… sa pojken jag fixar mat. Och så fick pojken gå. Han gick hem till sin morfar som bodde i skogen. Han berättade allt för morfar om dvärgarna och maten. Morfadern trodde honom. Han fixade mat och följde med honom till dvärgarna och gav dem maten.
- Tack, tack sa dvärgarna men kom inte tillbaka och det gjorde han inte!
Snipp snapp snut och så var sagan slut!!!
Mathias Malm 7e
