bookish

Det var en gång en pojke som var jätte-jätte-jätteliten. Han hette Peter Uggla. Peters familj hade inte så gott om pengar och därför så kunde tyvärr inte hela familjen få så mycket mat som de behövde. Varje dag fick Peter och hans äldre bröder gå ut och leta efter mat i de olika butikerna som fanns i den lilla byn som de bodde i, eller så tog de med sig pilbågen ut i skogen och jagade. Men Peters bröder tyckte att han var för liten för att jaga i skogen. En dag när Peter gick ut i byn för att stjäla så fick han tag på en korv och en brödbit. Han var jättestolt över sig själv och sprang hem för att visa sin mamma. Men när han kom hem så var hans bröder redan hemma och de hade lyckats skjuta ett rådjur. Mamman blev jätteglad över rådjuret och brydde sig inte om det som Peter hade fått tag på. Peter blev besviken och ledsen, så han sa för sig själv:

-         Jag ska också ut och jaga. I natt när alla sover.

Klockan var nu fem minuter över ett på natten och hans bröder hade precis somnat. Peter smög upp och tog på sig kläderna, tog sin äldsta brors båge och några pilar och gick ut. Efter att ha smugit runt i skogen ett tag så såg han något stort och hårigt som lufsade fram.

-         Den ska jag skjuta så blir mamma jätteglad, tänkte han för sig själv.

Han tog upp en pil och spände bågen. Han siktade in på djuret och avlossade pilen. Men Peter hade ju bara skjutit på träd hemma förut och var inte så bra på att sikta. Pilen snuddade bara ena benet på djuret! I mörkret hade inte Peter lyckats att se vad det var för djur men det upptäckte han snart. Mot honom kom en rasande björn i full fart! Peter blev jätterädd och spände en pil till, han avlossade och träffade men det blev ingen större skada och björnen blev bara ännu argare. Peter tänkte att det var ute med honom. Han blundade när björnen hoppade mot honom för att döda honom, men då plötsligt hände det något fantastiskt! Björnen blev som stelfrusen och stannade i luften! Peter öppnade ögonen och såg björnens vassa tänder bara några centimeter ifrån sitt ansikte. Han backade och björnen föll rakt i marken. Den vände och sprang iväg. Peter undrade vad som hade hänt. Men då kände han en hand på sin axel. Han vände sig om. Bakom honom stod en liten tomte på en stubbe för att nå upp till axeln. Tomten kunde inte ha varit mer en trettio centimeter hög!

-         Vem är du? undrade Peter.

-         Jag heter Vilkas och jag är en tomte.

-         Tomte?

-         Ja, jag är en blandning mellan en dvärg och en människa.

-         Var det du som gjorde det där med björnen? 

-         Ja, svarade Vilkas.

-         Vad gjorde du? frågade Peter.

-         Det är en annan historia, svarade tomten

-         Men varför är du helt ensam ute i skogen så här sent? sa tomten.

Peter berättade allt och Vilkas blev helt häpen.

-         Har ni inte ens råd med mat!? undrade Vilkas.

-         Nej, svarade Peter.

-         Det kanske jag kan hjälpa med, sa Tomten.

-         KAN DU!?

-         Ja.

-         Hur då?

-         Du har väl hört alla sagor om att troll är så rika?

-         Ja, svara Peter.

-         Jag råkar veta var några troll bor, sa tomten.

-         Gör du?

-         Japp, men de är väldigt elaka, vi går inte dit!            

Efter att ha blivit övertalad i ca 30 min så gick Vilkas med på att hjälpa Peter att stjäla från trollen. Vilkas berättade att trollens grotta låg ungefär en mil bort. Så de började gå. Och de gick och gick och gick. Till slut kom de fram till en liten grotta.

-         Är det här? undrade Peter.

-         Ja, så vi får vara väldigt tysta.

De smög in i grottan och där satt de, de fula stora trollen. Tre troll, räknade Peter till. Vilkas tyckte att de skulle distrahera trollen så de bara kunde gå in och ta guldet. Peter höll med. Tomten tog upp en sten och slängde ut den ur grottan, rakt in i ett träd. Det small ganska högt och trollet som satt i mitten sa till de andra två:

-         Gå och kolla vad det var.

De två trollen gick ut, men det största trollet satt kvar.

-         Varför går inte han? undrade Peter.

-         Det är det fula trollet Fritzl, han är för smart för det. Han anar att det är någon som luras.

-         Hur ska vi göra nu?

Vilkas kom på en plan. Han sprang fram och började dansa framför Fritzl! Fritzl försökte fånga honom och då passade Peter på. Han sprang fram och tog en ganska stor sten och kastade den mot stora fula trollet. Fritzl stupade rakt i marken! Peter tömde trollets fickor medan Vilkas tog allt guld ur skattkistorna. De andra två trollen kom tillbaka och Peter och Vilkas gömde sig.

-         Vad har hänt!? ropade det första trollet.

-         Jag vet inte, sa det andra.

 

-         Fort, sa Peter. Gör så som du gjorde mot björnen!

-         Okej, sa Vilkas

Och just då hörde de trollen säga,

-         DÄR ÄR NÅGRA, VI TAR DEM!!

-         Nu! skrek Peter och trollen blev helt stilla.

-         Kom nu! sa Vilkas och de sprang ut.

Vilkas visade vägen hem till Peter och när de kom hem så satt Peters mamma vid köksbordet och grät.

-         Vad är det mamma? Sa Peter.

-         Peter är det du!? ropade hans mamma. Och var har du varit?

-         Jag har varit ute och jagat och kolla vad jag fick!

De slängde ut allt guld på bordet och mamman blev så glad. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Slut

                                                 

 Olle Lindheden 7e