Johannes Döparen, Liv Strömquist, Susanne Ljung, Emil i Lönneberga och Susan Cain

Vilodag - Johannes Döparens dag
 
Jag har alltid tänkt att midsommardagen var den 24 juni när jag var barn men läste nu att det var år 1953 som det ändrades till att den alltid infaller på en lördag. Ännu ett barndomsminne som visar sig vara felaktigt!
 
 
Midsommardans, Anders Zorn, 1897
 
Årets Johannes Döparens dag har jag luktat på pioner och gamla jasminer (jag vet att det egentligen heter schersmin men vi har i alla tider kallat dem för jasminer). Jag har sorterat och läst gamla tidningar och jag har lyssnat mycket på radio. Bland annat har jag lyssnat på Sommar med Liv Strömquist. Hon var bra. Liv pratade mycket om mens vilket mig veterligen aldrig tidigare hänt i Sommarprogrammet så det var nog på tiden. Sen har jag lyssnat på Stil med Susane Ljung. Det är ett jättebra program som alltid tar upp intressanta ämnen och spännande personer. Hur många känner till exempel  till att Churchill alltid bar rosa sidenkalsonger eller att han ofta bar ett egendesignat heltäckande plagg? Kanske föregångare till one-piece? Avsnittet jag lyssnade på idag handlade om att det gråa håret alltid är mer tabu än trend. Det var mycket intressantare än vad det kanske låter.
 
Att Emil i Lönneberga fyller 50 år i år har nog inte undgått många. Svenskan hade nyligen en "understreckare" där de resonerar kring var idéerna till Emil kommer ifrån. Astrids pappa har berättat en hel del och tecknaren Björn Berg har ju gett oss bilden av Emil (Bergs son var tydligen förebild). Det var inte nytt men i artikeln lyfter man fram att Astrid kanske var inspirerad av Anne på Grönkulla. Jag har alltid tänkt att det är Pippi i Villa Villekulla som blinkar åt Anne men kanske även Emil gör det? Läs artikeln i SvD här.
 
 
Jag har läst en hel del om en fackbok som nyligen kommit ut i svensk översättning och som verkar mycket intressant och viktig när man som jag arbetar i skolans värld. Den heter Tyst. De introvertas betydelse i ett samhälle där alla syns och hörs. Boken är skriven av Susan Cain och den heter i original Quiet. The Power of Introverts in a World that Can't stopTalking. Jag citerar en bit av baksidestexten " Åtminstone en tredjedel av dem vi har omkring oss är introverta. Det handlar om dem som hellre lyssnar än pratar, hellre läser än festar, som uppfinner och skapar men inte gillar att marknadsföra sig själva, de som hellre jobbar på egen hand än brainstormar i grupp. Introverta beskrivs ofta som "tysta", men de har tillfört samhället mycket av det bästa vi har - från Vincent van Goghs solrosor till den första persondatorn."  Till viss del känner jag  igen mig själv och jag tänker mycket på många tysta elever jag träffat genom åren. Jag återkommer till den här boken när jag läst den. Lyssna gärna på Susan Cain! 
 
 
 
Sen avslutade jag kvällen med att se en dokumentär om Diana Vreeland. Svt sänder många jättebra dokumentärer på måndagkvällarna. Denna om modets grand old lady kan ses på Svtplay till den 24 juli. Gör det! Hon var unik.
 
Kerstin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0