bookish

Gunilla Molloy skriver alltid så klokt om läsning och kanske framförallt om pojkars läsning eller kanske snarare pojkars brist på läsning. Hon hade en intressant artikel införd i DN i våras. Hänvisningar till den dyker upp i alla möjliga sammanhang. Här är den. Den handlar om att pojkar bara läser om män läser. Molloy menar att den statliga litteraturutredningen missat att det är genusperspektivet som borde belysas, inte att det är ett skolproblem att pojkar inte vill läsa. Problemet blir synligt i skolan men handlar egentligen om att  "läsa skönlitteratur" i relation till att "konstruera manlighet".  Pojkars brist på läsning blir i förlängningen  en demokratifråga. 

Jag har länge försökt få mina manliga kollegor att vara synliga ute bland eleverna med en skönlitterär bok i handen och gärna att de sitter ner en stund och läser men jag har inte fått något gehör för det. Har de kanske inte förstått att pojkar saknar manliga förebilder när det gäller läsning eller är det som oftast arbetsbelastningen som gör att de inte hittar ro till det? För det kan väl inte vara så att de inte läser skönlitteratur?