El Choco
Jag har läst boken El Choco som handlar om en svensk kille som heter Jonas Andersson är 27 år och kommer ifrån Kungälv.
Efter sin skolgång hamnade han snett i samhället och det gjorde att han började med droger som senare ledde till att han fick stora skulder. För att lösa sina skulder så blev han tvingad att göra ett jobb som innebar att han skulle smuggla knark i två preparerade aluminiumväskor från Bolivia till Sverige.
Jonas blev stoppad på flygplatsen i Bolivia med tre kilo kokain i väskorna. Han blev transporterad till ett av Bolivias mest ökända fängelser San Pedro som ligger i huvudstaden La Paz. Fängelset San Pedro är inte som ett vanligt svenskt fängelse för här är det som ett eget samhälle med egna lagar och regler som fångarna själva har gjort. På fängelset San Pedro sitter Bolivias värsta knarkkungar, mördare och förbrytare. Det finns också en isoleringsavdelning som heter La Grulla där sitter psykiskt sjuka fångar. På fängelset har nästan alla egentillverkade vapen som t.ex. Punta som är ett vässat armeringsjärn med tejp runt som handtag.
Om man ville få tag i knark så är det inga problem för det finns obegränsat bara du har pengar. Cellerna på fängelset är olåsta och vakterna på fängelset är aldrig inne på avdelningarna. Trots att man är inne på fängelset kunde man aldrig känna sig säker för det pågick många brott där, alltifrån narkotikabrott, hot, misshandel och mord. Man kunde helt enkelt inte lita på någon. Om man hade pengar kunde man köpa sig alltifrån tobak, knark, vapen, lägenhet inne på fängelset till och med din frihet med tillräckligt mycket pengar.
Jonas fick börja vara på en avdelning som var en av de fattigaste avdelningarna men sedan bytte han upp sig till bättre avdelningar genom att han fick vänner, kontakter och pengar som han fick skickat av sin pappa i Sverige. Inne på fängelset blev Jonas kallad för El Choco som betyder den blonde.
Innan han åkte fast så träffade han en tjej som hette Deysi på en bar och dom fattade tycke för varandra. Deysi bjöd med Jonas att följa med henne och hennes vänner ut på krogen en annan dag och de umgicks ett flertal gånger efter det. Några dagar efter han hade träffat Deysi så var väskorna färdiga för hemfärd. Han kom inte så långt för att han åkte fast i tullen. Han fortsatte ha brevkontakt med Deysi även när han satt i fängelset och var ärlig och berättade hur det stod till. Deysi hade ju fattat tycke för Jonas och därför ville hon träffa honom även fast han satt på fängelset, och det var där på fängelset de utvecklade sina känslor för varandra. Tiden gick och Jonas friade till slut till Deysi och de gifte sig i kyrkan inne på fängelset och fick dessutom två barn inne på fängelset, Steffany och Sebastian. Jonas och Deysi gjorde allt för att få Jonas ut från fängelset och till slut fick de en chans.
Efter Jonas hade suttit av tre och ett halvt år av sitt straff blev han villkorligt frigiven men var tvungen att stanna i landet i fyra år till. Men det var inget alternativ för dem eftersom de inte hade några pengar. Så de fixade en falsk passtämpel som man var tvungen att ha för att få resa ur landet och sedan åkte de buss till Brasilien. För det var deras enda sätt att ta sig ur Bolivia utan att behöva åka genom tullen i Bolivia. Sedan flög de hem ifrån Brasilien till Sverige. Jag skulle verkligen kunna rekommendera den till en person som gillar böcker som är verklighetsbaserade och spännande.
T. Royson åk. 9
